Madeleine Sjöstedt, generaldirektör på Svenska Institutet, har bakom ryggen på de flesta av institutets medarbetare, sannolikt enbart i samråd med chefsgruppen bestående av Kurt Bratteby, Monika Wirkkala och Anna Rudels, bestämt sig för att skära ner i institutets huvuduppgift, nämligen stödet till svenska språket och kulturen i världen. Hemlighetsmakeriet har pågått sedan början av hösten men nu står det klart att Svenska Institutet vill slå in på en väg som för långt bort från det ursprungliga uppdraget och i princip är man på väg att lämna tiden då SI var ett kulturinstitut bakom sig.
Tilltaget, när information om det så småningom började läcka ut, har väckt bestörtning på många håll. Svenska Akademien och Sveriges Författarförbund protesterar, en rad dagstidningar (t.ex. SvD och DN) innehåller upprörde debattartiklar rörande denna anmärkningsvärda urspårning, protestlistor har upprättats och Wikipedia har infört en klandrande passus (”Som generaldirektör för Svenska institutet föreslog hon under hösten 2022 stora nedskärningar i stödet till svenskundervisningen utomlands, som är ett av Svenska institutets uppdrag. För detta har hon fått stark kritik.”) på sidan om Madeleine Sjöstedt. En av debattartiklarna publicerades på SvD den 28.11 med rubriken ”Rädda svenska språket i världen” och under den finns en lång rad tunga namn ur den svenska kultursfären. I texten finns bland annat följande viktiga passus:
”Det innebär tillsammans med övriga nedskärningar att svenskämnet helt kan försvinna eller marginaliseras i länder som Tjeckien, Slovakien, Österrike, Ungern, Kroatien, Serbien, Bulgarien och Rumänien. Även i Frankrike föreslås tre av fyra universitet förlora sina utsända lärare.”
Den 30.11 kom ett svar från Madeleine Sjöstedt, grumligt som väntat och säkert tillverkat i samråd med någon ”kommunikatör”. Större delen av texten är en undanglidande manöver fylld med irrelevant prat eller tomma löften av typen ”tvärtemot den oro som verkar finnas hos skribenterna finns inga planer på att dra ner på den breda servicen”. Breda servicen? Eller ännu värre: ”Snarare ser vi över hur denna del av verksamheten kan stärkas”. Men i tredje och sista längre stycket har MS tydligen känt sig tvingad att röra vid själva ämnet. Hon börjar därvid, sannolikt på kommunikatörens inrådan, med en undanmanöver, för så går det ju till i en lögnfabrik av snitt och rang: ”Inte heller kommer Svenska institutet att upphöra med stipendier för lektorer utsända från Sverige för att undervisa vid utländska universitet.” Jaha, detta är ett svar på något som inte finns i ursprungsartikeln. Manöver alltså. Men så, efter lite pladder om att det finns en budgetprocess, kommer MS plötsligt till saken med en snäv fras: ”Där kommer vissa besparingar att behöva göras inom de delar som berör stöd till svenskundervisning vid utländska universitet i form av stipendier till utsända lärare från Sverige.” Aha! Detta är alltså det egentliga svaret på ett av de viktigaste påståendena i ursprungsartikeln. För tydlighetens tar vi det igen:
ursprungsartikeln:
”Det innebär tillsammans med övriga nedskärningar att svenskämnet helt kan försvinna eller marginaliseras i länder som Tjeckien, Slovakien, Österrike, Ungern, Kroatien, Serbien, Bulgarien och Rumänien. Även i Frankrike föreslås tre av fyra universitet förlora sina utsända lärare.”
Madeleine Sjöstedts svar:
”Där kommer vissa besparingar att behöva göras inom de delar som berör stöd till svenskundervisning vid utländska universitet i form av stipendier till utsända lärare från Sverige.”
Tillbaka till helheten: Svenska Institutet får över 500 miljoner per år av vilka hittills 12 miljoner gått till svenskundervisningen. När man – utan att anslagen utifrån minskat – bestämmer sig för att spara väljer man att hugga ner nära hälften av kärnverksamheten. Kan Madeleine Sjöstedt verkligen se sig själv i spegeln i denna stund utan att skämmas ögonen ur sig? (Samma gäller förstås för drabanterna.)
