Nora Ikstena – jag tänkte att hon kunde få Nobelpriset

Jag blev nyss påmind om att mottagaren av Nobelpriset i litteratur väljs ut imorgon. Jo, jag hade glömt det och kanske bryr jag mig inte så mycket om det, men nu vill jag ändå slå ett slag för min kandidat – om jag denna kväll får tillträde till internet. Nora Ikstena heter hon och jag tänker inte berätta mycket om henne utan bara visa några brottstycken ur recensionerna jag skrivit om de två böcker jag har läst av henne.

Den första boken jag läste av henne var ”Livets fest” och så här tänkte jag efter läsningen:

”’Livets fest’ börjar och slutar – i drömkursiv – med att ’en from kvinna sitter på ett högt berg med ett vitt nystan i famnen’, fast nystanet är inget nystan och inledning och slut rullar vidare till en scen där kvinnan som länge samlat stenar i sitt förkläde till sist kastar iväg alla stenarna igen ’med aldrig skådad styrka’ och utslungar orden:

’Det som är dött må leva, det som lever må dö.’”

Den andra boken av henne jag läste var ”Modersmjölken”. Om den skrev jag så här:

”Det händer numera nästan aldrig att jag läser en nyskriven roman som jag känner mig säker på att den kommer att stå sig genom decennier och kanske århundraden, en roman som jag litar på att den kommer att bli en klassiker, men nu står jag inför en sådan eller ligger bredvid den och läser den för nionde gången i rad. Det är Nora Ikstenas ’Modersmjölken’ jag läser.”

Och sedan detta:

”Om somrarna är det ibland mycket vackert och de badar i floden vars vatten är varmt som mjölk. Men modern drömmer om Mjölkvägen bortom livet, där hon en gång ska vandra fri från falskheten och förtrycket.”

Och detta:

”Det djupaste i den här boken är den här andningen som finns där från början till slut – detta som talar om människolivets så svåra villkor och om hur liten plats dömandet har anledning att ta, inte bara för de olika tunga bördornas skull men också för hur olika de önskningar och drömmar som finns inlagda i oss är. Detta är en bok att bosätta sig i för att lära sig om livet. Jag vet inte alls hur jag ska göra för att sluta vistas i den.”