Till Kroatien har ännu inte många ukrainska flyktingar kommit, men de kommer. Nyss såg jag en kort intervju med en ukrainsk familj (ja, fadern är förstås kvar – levande eller död): mor, två lite större barn och en baby. Alla utom babyn tittar på något sätt vädjande och ändå undanglidande mot kameran.
Den äldste sonen säger: ”Jag vill tillbaka hem.”
Modern säger: ”Jag känner mig som en människa som berövats sitt liv.”
Jag ser över mitt hem i hopp om att kunna bereda plats för några. (Varför berättar jag det? För att jag inte plötsligt ska smita undan och låta mig övermannas av någon bekvämlighet.)