Frukost på stan

Egentligen såg mina planer helt annorlunda ut än det som hittills blivit denna dag, mycket flitigare på ett sätt men inte på ett annat, vad nu flit är om man tittar noga. Jag missade ett direktsänt samtal om läget i Bosnien och det var väl inte så bra, man kanske går det att hitta det inspelat någonstans. Allting var solens fel. När jag lutade mig ut genom fönstret på morgonen visste jag redan att Miki och jag skulle till stan. Till fots förstås. Och så blev det. Med en känsla av övermod svängde vi förbi Branimirova tržnica, som ju så ofta varit målet under vinterns soldagar, men denna dag finns en tråd av vår invävd i den spröda värmen, ja, än så länge är värmen spröd, det är ju januari. Vi gick längs Branimirova mot Glavni kolodvor och tog till höger vid Tomislavstatyn och gick uppåt förbi raden av parker. På bildens ena sida ser ni svansen på Tomislavs häst.

Blå himmel, lätta steg upp upp mot Trg och sedan vidare uppåt till Dolac, där jag köpte en burek ur ”hålet”. Trots solskenet var det skönt att hålla det heta burekpaketet i handen – ja, och i skuggan skiner ju inte solen blabla. Jag tittade lite förstrött bland frukt- och grönsaksstånden och Miki höll uppsikt över marken med nosen. Och så var vi uppe på Opatovina – upprepningens stilla glädje – ja, vi satte oss vid ett bord på Carpe diem och jag beställde kaffe och packade upp min burek till hälften.

Miki satt under bordet och väntade på sina bitar. Och så åt vi ganska sakta och jag såg mig om lite eller blundade mot solen. Miki höll uppsikt över att matbitarna inte skulle bli för orättvist fördelade. Det är svårt att veta hur rättvist det blev och i efterhand går det väl inte att bry sig om det.

Det rådde en maklig stämning längs den lilla gatan, en och annan människa passerade, några slog sig ner vid borden på Carpe diem eller någon annan av barerna. Och klädförsäljningen pågick i eller snarare utanför bodarna.

Och så var det något som sa mig att det var dags för uppbrott, i alla fall ett slags långsamt uppbrott. När vi kom ut på Dolac gick jag till damen som har skalade bučine koštice (pumpafrön). Till vissa saker vill jag ha skalade. De oskalade är för min nya ”hobby”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *