Det svåra är fullbordat – jag är förbi sorgens lägsta punkt. Miki och jag firade julafton med Christine och lille Leon och vänner uppe på berget i Gračani. Vi var lite svenska och fick till vår egen överraskning ihop Janssons frestelse och köttbullar och Leon fick många julklappar. Och så småningom sänkte sig sedan julnatten över oss alla.
Och så kom juldagsmorgonen med sin friska glans och höga blå himmel och Miki och jag gick ut för morgonrundan, uppåt uppåt.
En tunn svart hund kom rusande och jag släppte Miki fri för att det inte skulle bli ”ojämnt” och de båda hundarna sprang gatan upp.
I motsatt riktning kom en ambulans och jag blev rädd och ropade på Miki som inte lyssnade alls. Men så stannade ambulansen och jag fick tag i Miki och faran var över och vi fortsatte uppåt mot berget och solen.
