Vinterns sommar är kort men idag bjöd den oss på ännu en dag. Och på morgonen stod, som jag hade hoppats, stolar och bord kvar på Simpas terrass sedan dagen innan. När vi kom dit satt ingen där, men solen lekte i gräset framför oss. Miki välkomnade Hana när hon kom ut med kaffet och Hana sa att hon var glad att se oss igen.
Miki fick en gotta och ”sin” vattenskål och han intog sin spanarplats.
Jag drack mitt kaffe medan solens strålar letade sig fram över borden. Björkens guldgardiner hängde stilla och luften låg mild.
Miki bad om en gotta till och fick den.
Sedan var påsen tom och det visste han, så han tassade iväg till hörnet där han hade bättre uppsikt. Jag tittade på hans morska borstiga skugga.
