Också idag lyser solen, men det är kallare och ja, var inte oroliga, jag ska behålla mina fortsatta ungerska försök för mig själv.
Härom dagen undrade någon varför jag plötsligt håller på med ungerska och om jag inte äntligen borde försöka få ordning på min kroatiska i stället. Jag sa ingenting och tänkte på när någon annan en gång frågade om jag struntar i människor, jag bryr mig ju så väldigt mycket om hundar.
På gatan hittade jag nyss en tunn grå fjäder och med den tänker jag nu sopa bort alla sådana frågor och påståenden. Livet är inget nollsummespel eller något stort mullrande ”antingen – eller”. Många ting kan finnas sida vid sida utan att stjäla det minsta av varandra. Kanske föder sidståendet till och med nya ting.
Och det är vackert bakom björkarnas guldgardiner.