Simpamorgon

Nyss satt vi på Simpas terrass, Miki och jag. Morgonen är vacker, oktober är vacker, Miki har ett ulligt ansikte.

Himlen är blå och jag står stilla i stunden. Eller sitter. Miki ligger.

Kanske är detta livets stilla mittpunkt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *