Kantrida

Eftersom sommaren var på återbesök under våra dagar i Rijeka tyckte både Nilla och jag att vi skulle ta oss några baddagar. Miki tyckte ingenting om detta och han höll på att bli ett hinder för våra badutflykter, eftersom hundar inte får åka med stadsbussarna i Rijeka. Eller nej, vad säger jag? Miki var naturligtvis inget hinder, det var de snåla bussreglerna som var det. Nästa steg blev att försöka ta en taxi ut till Kantrida. Det kunde man ju ha trott var en lätt sak, men nej, plötsligt kunde ingen taxi ta Miki för att han är hund och inte hade det varit någon idé att klä ut honom till miniåsna eller katt. Till slut lyckades jag övertala en – makedonsk – taxichaufför, som först var som en vägg men som sedan steg för steg mjuknade och gick med på det hela mot en något överdriven ersättning. Lätta om hjärtat hoppade vi in i bilen och färden blev trevlig och Darko, som han hette, visade oss allt möjligt och berättade om stränderna och stannade till sist på en plats där vi lätt kunde ta oss åt olika håll, både till den fria stranden och den ordnade stranden. Vi fick hans nummer så att vi hade återfärden till staden säkrad. Efter lite kort funderande valde vi att pröva den ordnade stranden. Vi är ju i slutet av september, så det fanns gott om plats och ingen behövde tycka något om en svartkrullig liten hund. Och vi hittade en perfekt liten vik, som var i det närmaste folktom – ja, en man satt och fiskade på en betongbrygga en bit ifrån oss, men han var som i en annan värld.

Ovanför oss hade vi några överdådiga villor och utanför oss havet och Istriens bergsformationer och silhuetten av Cres eller var det Krk eller båda?

Vattnet var härligt, varken varmt eller kallt och Nilla och jag tog oss en rad kortare och längre simturer. Miki vaktade stranden.

Solen stekte men vi hade en fin skuggplats där Miki höll till när han inte gav sig själv något uppdrag.

På tillbakavägen hittade vi en bar och där tog Nilla och jag oss varsin Tars. Ja, det är ett öl från Rijeka. När vi sedan gick upp till platsen där Darko skulle hämta oss stannade vi en stund och betraktade den fria stranden och kustlinjen bortåt öster.

Kommentera