En pust av höst har rört vid mig och jag letar efter en väg tillbaka in i sommaren. Men nej, även om det skulle bli varmare, varmt igen, så är den verkliga sommaren nu på väg bort. Och sommaren är det bästa, sommaren är tillvarons kärna. Nej, jag tänker inte citera Rilke. Jag lutar mig ut genom fönstret i natten. Allt är ännu grönt och inte är det kallt, men jag säger ”ännu”.
Nyss var Miki och jag med Vesna på Cooltura. Vi satt ute och inte frös vi, så vad klagar jag över? Över detta med årstidernas växlingar och över att jag inte blivit tålmodigare av åren.