från puppa till fjäril

Efter en spännande dag med två turer till Simpas terrass känns allting fullbordat.

1IMG_5515

En epok är på väg mot sitt slut för imorgon bär det av till Traumatologija igen, den är gången för gipsavtagning. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det ska gå till och en lätt oro kryper runt i mig. Hur kommer det att vara att gå på två fötter igen? Kan jag det? Hur länge kommer jag att behöva kryckorna, dessa trygghetens ”štake”? Jag är som en puppa som inte vet någonting alls om det fjärilsliv som nu förespeglas mig. Det fanns ändå en trygghet i det där inåtvända eremitlivet och det gav oanade fickor av mening. Fast nej, jag vill förstås ut, men det är ändå överraskande vilken märklig underjordisk färd det har varit. Jag har varit med om så svindlande mycket mellan mina fyra väggar och sedan i den lilla nära världen strax utanför. Världen är så stor.

2 tankar om “från puppa till fjäril

  1. Som en medelbegåvad låtskrivare en gång sjöng: ”If you’re treading on thin ice, then you might as well dance”
    (Jesse Winchester)

Kommentera