en mild dag

Dagen har varit ett underverk av mjukhet, ljusgrå, mild och alldeles stilla. Människorna verkar vänliga på ett särskilt stillsamt vis i den här luften. Och jag har under dagen flätat en fläta av flit och lättja: gått igenom tentor, suttit på Simpa och dinglat med benen från terrasskanten och pratat lite svävande med Zora och Đurđica, köpt hemgjord rakija av Ivan. Miki låg länge lugn på terrassen och spanade bort mot kinesrestaurangen i hörnet av ”parken”, där katterna ofta håller till i buskagen. Han låg lugn tills jag på prov testade att släppa honom för att låta honom leka med Hajdi, som lekte med bollar på ett märkligt välordnat sätt. Miki snodde åt sig den ena bollen, släppte den snabbt igen och for iväg mot kinesrestaurangens bakgård och slog ett litet hål i den ljusgrå dagens stillhet. Jag sprang efter förstås och hittade honom just som han försökte tränga sig in i genom en dörrspringa till ett av uthusen. Jag tog ett stadigt tag i den krusiga ullkroppen och så hade jag honom igen och på med kopplet. Vad ska man göra? Frihet finns för dem som frihet rätt kan bära, nej, jag bara skojar om livets förutsättningar och lite om biskop Thomas. Friheten är naturligtvis orättvist fördelad som allt annat, men denna dag är så rofylld att frihet och fångenskap gömmer sig i varandra. I denna stund sitter de på samma zebra och zebrans päls är ingen fångkostym. Förlåt min brist på allvar fast ändå är detta det stora, allra djupaste allvaret. Världen ligger stilla i ett dis av mildhet och dröm. Sådana här dagar finns egentligen inte, men nu har en förirrat sig just hit. Några ljusa strimmor skimrar vid horisonten, det har varit solnedgång och det vid den rätta tiden.

På bilderna ser ni Miki på bottenvåningens avsats här i huset, bland träden en skymt av ett av kinesrestaurangens uthus och på bordet den där hemgjorda rakijan.

1IMG_1618

2IMG_1612

3IMG_1601

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *