Ur minnet

Sedan ett par dagar är Miki och jag ensamma i vår lägenhet på Hvarska 10 igen. Vad Miki tänker om det vet jag inte och kanske vet jag inte riktigt vad jag själv tänker heller. Jag har levt i en så komprimerad tid medan Alexandra och Rudolf var här att jag nu efteråt känner mig som slungad ut ur en virvel. Nej, jag är inte ledsen, jag är mycket mer glad än ledsen, men liksom utan utrymme. Runt mig ligger högar av arbete jag skjutit framför mig. I mig surrar det av tätt radade minnesbilder, bilder också från tider som inte alls har med den här att göra, barnens barndom, ja, till och med fragment från min egen. Och Londi vandrar också omkring i minnesvimlet jag bär i mig. Och Sydafrika är med ens tillbaka, Lion’s Head, klippdassarna som spanar ut över havet från höjden.

Vad ska jag visa? Vad ska jag berätta efter dagar, kanske veckor av tystnad här i ”etern”? Jag plockar en annorlunda dag, dagen då Rudolf, Miki och jag for till Ljubljana. Det var flera dagar efter att Alexandra hade åkt tillbaka till Italien och lustigt nog hade hon inte tagit sig ända hem till Bologna utan hon var hos Federico i Trieste. Båda pluggade hårt dagarna igenom, men när jag skrev att Rudolf, Miki och jag var på väg till Igor i Ljubljana, svarade Alex nästan genast att hon och Federico kunde ta en paus över eftermiddagen och komma till oss över berget. Och så var vi då helt plötsligt i Igors fantastiska kråkslott vid Tivoli-parken, fem människor och en krullig liten hund. Vi åt och drack och så bröt vi upp mot de underbara kullarna strax norr eller nordväst om Ljubljana till Sveta Katarina och Sveti Jakob, två kyrkor som är både tunga och lätta symboler i mitt liv. Hit tog Igor mig efter Londis död, men här har jag också varit med Londi. Landskapet hör till de där slovenska drömlandskapen, som man bara kan tror på när man ser dem. Se här på Sveta Katarina genom en ram av lövgrönt!

1IMG_1285

Och här är vi på vandring i den böljande grönskan. De första regndropparna når oss just.

2IMG_1294

3IMG_1299

Och där anar ni Alex på stigen över ängarna.

4IMG_1300

Nej, vi gick inte upp till Sveti Jakob den här gången. Mål är inte alltid till för att nås.

5IMG_1305

Kommentera