Till världarnas slut

Samma dag som Vesnas gamla hund Lola dog hemma i sin korg, gick Miki och jag till Pet Centar och köpte två pipleksaker åt honom. Ja, det var den här dagen. Så är det med tillvaron att det alltid är någon som dör och någon som lider och någon som är ung och glad. Så kommer det att vara till världarnas slut. Och Miki känner det inte som om han kommit sent till världen eller som om världen vore gammal. Han lever och leker och allt – nästan allt i alla fall – är nytt, härligt och spännande. Och Miki är en ovanligt nyfiken liten hund. När vi gick längs den raka och ganska trista Heinzelova hittade han gång på gång luckor i muren att titta ut till den andra sidan genom.

1IMG_0485

Miki vill alltid veta vad som finns bakom och bortom eller kanske allra helst under, för han är expert på gropar och hål i marken. I affären valde han två pipleksaker. Jag vet inte riktigt vad han gick efter, kanske materialet eller pipljudets kvalitet eller färgerna – fast nu vet jag inte hur hundar ser färger, men jag är inte heller säker på att Miki ser färger som en hund – eller studsförmågan hos leksaken. Här hemma leker han ganska försiktigt med den ena – den andra sparar jag så länge – och han utför små experiment med den. Han vet mycket mer om sådana här saker än jag anade att man kunde veta.

Kommentera