I den femte årstiden

Människorna här går nu genom dagar i den femte årstiden. Ljuset är mjukt och trädens löv gör guld av det och luften är mild och vid dagens höjdpunkt varm.

1IMG_8931

Jag sitter på Simpa med Đurđica efter en runda till Marijans grönsaksaffär. Hon säger att hon vill vara fri att vandra genom världen, fri från alla nationella tillhörigheter, fri att korsa alla gränser. Jag säger inte emot för att det inte finns något att säga emot detta. Så blir Hajdi orolig och Đurđica måste ge sig av, men jag sitter kvar och låter tankarna vandra stödda av träden i ”parken”. Jag tänker på hur jag under gårdagen kämpat så hårt och liksom trubbigt med min recension av Antal Szerbs Resa i Månljus, denna glänsande vackra roman som talar så besvärjande om människans omöjliga vandring från mörker till mörker. Innanför låg ju hela tiden minnet av Danilo Kiš, hans Lutan och ärren, och jag kände att detta nog inte var rätt mot Antal Szerbs roman, men vad kunde det ändra?

Min tanke går också till något annat från igår kväll, den går till de där timmarna på Klub Botaničar, då Vesna och jag lyssnade på Goran Blažević, som till fots tagit sig flyktingarnas väg från Syrien och hit. Han sa att det svåraste i början varit hundflockarna, men att han sedan funnit en lösning på problemet, en franciskansk lösning: i stället för att hota dem eller slåss med käppar, valde han mildhetens väg och efter det var det ingen hund som gav sig på honom mer.

4 tankar om “I den femte årstiden

  1. Bodil, du skriver här om ”människans omöjliga vandring från mörker till mörker” och det ledde genast tankarna till Jacques Werup. Jag har just läst hans postuma dubbelvolym med hälften dikter och hälften prosastycken och jag ville så gärna rekommendera den för dig. Du och jag har gemensamma erfarenheter av honom och jag tror att du skulle bli mycket berörd. Jag läste den natten till idag och blev både sorgsen, vemodig och (faktiskt) glad. Plötsligt kom det dåliga samvetet över mig, vi talades inte vid de sista åren han levde och i boken skriver han om vännerna som försvann. Nu är allt för sent. Men skriften finns kvar.

    När reser du till Afrika?

  2. Tack Thomas, den boken eller dubbelvolymen vill jag naturligtvis läsa. Ska se hur jag kan få hit den. Till Afrika reser jag några dagar före jul, men nu i helgen åker jag över till Trieste och träffar Alex och hennes pojkvän Federico och en del vänner.

  3. Tack Thomas – jag ska läsa, men kanske inte idag ännu, för jag är totalt slut efter helgens resa som slutade vid middagstid idag och följdes av en eftermiddag fullproppad med lektioner.

Kommentera