I Novi Sad bodde vi i den ungerska stadsdelen Telep. Ja, kanske är den inte så helt ungersk längre, men namnet och historien är ungerska. ”Telep” är ”Siedlung” på tyska eller ”naselje” på kroatiska – på svenska hittar jag inget perfekt ord nu. Där bodde Gabriella och jag i alla fall i studenthemmet ”Európa Kollégium" på adressen Ćirila i Metodija. Hemmet har kommit till ganska nyligen genom ett ungerskt-serbiskt samarbete och är främst till för ungersktalade studenter från Vojvodina. Jag hörde inget annat språk än ungerska inom byggnadens väggar – utom när jag själv talade engelska eller kroatiska och fick svar på engelska och serbiska.
Byggnaden påminde om ett slott och allt var mycket välordnat därinne och utanför var det välordnat på det sättet att allt var omgivet av höga nymålade staket och stängda grindar. Lite overkligt ser det ut och kontrasten mot den omgivande bebyggelsen är skarp. Låga, lite lantliga hus med den där speciella ungerska eller vojvodinska låglandscharmen smög omkring utanför de höga stängslen till vårt mäktiga slott.
