Förbindelselänkar

När jag gick längs Miramarska för att ta spårvagnen hem efter dagens lektioner fick jag syn på en affisch med en bild på ett band som heter ”Vatra”. Ja, det var inte så att jag visste gruppens namn, men namnet stod tryckt med stora bokstäver under eller över bilden på fyra eller fem män. Jag hade just tittat bort från en liten gränd som alltid på ett smärtsamt sätt påminner mig om Londis sista tid, så min blick bet sig fast vid affischen liksom för att ge mig andrum. ”Vatra” tänkte jag, det betyder ”eld”. Och så gjorde minnet en volt och jag hörde en röst från min avlägsna persiska tid: ”Atísj darí? Kebríd darí?” Ja, det betyder ”har du eld, har du tändstickor?” Och undrar någon hur jag kunde få ”vatra” till ”atísj”, så säger jag – möjligen lite trotsigt – att Alex när hon lärde sig tala gärna släppte ”v” i början av orden. Hon åkte ”agn” och drack ”atten”, så det så. Och associationer har vi alla och de följer inga regler utan de går före reglerna men efter något annat.

Mitt ibland eld och tändstickor kände jag att jag på ett betryggande sätt i tanken hade lagt mig långt före Londis födelse och därmed givit henne och mig ett stort frirum. På spårvagnen tänkte jag på detta med den skyddande kretsen som den långa tiden kan skapa eller som man kan skapa med den långa tiden. När jag steg av på Radnička och sedan följde den lilla gångvägen bredvid vår ”livada” (äng) såg jag att solens strålar redan föll mycket snett. Jag tvekade men tog sedan ändå en bild på den lilla pilen som Londi brukade nosa upp brödbitar och annat gott under. Och så var jag med ens inne i en mycket snävare cirkel, mycket närmare Londis närvaro här i livet. Mycket närmare katastrofen och döden. Tårarna skymde blicken men jag stod kvar och tänkte att detta är en vacker plats och att kanske detta är Londis grav.