Jag försöker avrunda den daruvarska resan på något sätt, men det är inte helt lätt. Jag säger på prov att Daruvar betyder något i stil med ”tranornas stad” på ungerska, fast jag är inte helt säker utom på detta att ”var” betyder ”stad” eller ”borg” och att det finns många städer i östra Kroatien som heter något med ”var”: Bjelovar, Daruvar, Vukovar… Ja, och ungerska är viktigt i det här hörnet och visst finns det våtmarker för tranor här.
Daruvar är enligt uppgift mest känt för sina termer och varma källor. Redan de keltiska jaserna – heter de så? – ska ha funnit källorna och använt sig av deras helande verkan ett stycke före vår tideräknings början och sedan kom romarna och tog över och sedan andra. Så här ser det ut vid termalparkens ingång:
Byggnaden med de gula hörnen till höger ska vara den äldsta och den i mitten är turkiskinfluerad och den bortre heter möjligen Villa Arcadia, men jag lovar inget. I alla fall drack vi något varmt vatten ur en källa vid huset med det gula hörnen. Och tyckte att det var rätt gott. Några gummor och gubbar var där med flaskor och dunkar för att vattenhamstra.
I parken stötte vi på en gråsirlig byst föreställande den store kompositören Vatroslav Lisinski, som konserthuset här i Zagreb är benämnt efter. Lisinski heter också en av spårvagnshållplatserna på vägen till mitt arbete, fakulteten, ni vet.
Ja, och i ett nu stod vi verkligen och oemotsägligt inför Villa Arcadia, så mitt antagande från förut var visst riktigt.
Och nu tar vi farväl med en blick genom ett valv i Arcadia framför det turkiska badet med en glimt av den ortodoxa kyrkan överst i högra hörnet. Detta var alltså Daruvar.
