Nästan hela den andra och sista Varbergsveckan log vädret ett stadigt solskensleede. Vi åt i trädgården både morgon och kväll i mindre eller större sällskap. De sista fyra eller fem dagarna låg Nilla och jag i timtal i Käringhålan, detta det vackraste och vildaste nakenbadet för kvinnor. Men eftersom det har en oklar gräns på den sidan som vetter mot fästningen, så ingår det bland de badandes bisysslor att mota bort män som förirrar sig in bland de sköna klipporna.
I Käringhålan kan man ligga alldeles intill vattnet på bekvämt rundade hällar. Ofta låg vi och tittade på sjöfåglarna, särskilt några änder (vet inte vilken sort, men kanske kan någon identifiera fåglarna på bilden här) som simmade omkring på matjakt klädda i sjögräsdräkter fångade vår uppmärksamhet och fantasi.
Jag kände mig själv som en sådan gräsklädd and, när jag letade mig ut genom tångbältet och förbi de bumliga stenarna mot öppnare vatten. Denna salta sträva närhet till allt…