Dagen började rätt omöjlig med att jag tappade ett av glasen ur glasögonen någonstans i gräset bakom ”Patriotens hus”. Varför jag hade på mig glasögonen så där utomhus? Jo, jag skulle skicka ett meddelande till någon och när jag tittar på så små saker som mobilens texter behöver jag dem. Underligt nog märkte jag först inte att jag tappat det ena glaset utan jag funderade i stället på varför jag hade så olika syn på ögonen. Det ena såg klart och det andra ganska suddigt. Men så körde jag fingret i det suddiga hålet och insåg att det var tomt.
Londi och jag gick hem med bröd och frukt men glasögat var halvt och gnagde i mitt sinne. Jag skrev till min optiker i Varberg och beställde en tid. Och så gick jag ut en runda bakom Patrioten utan Londi. Jag gick som en maskin som mäter av ett område decimeter för decimeter. Och ja, så blänkte det till och där låg glasbiten, lite immig av gräsets fukt men hel.
Nästa steg blev ett besök hos optikern härom hörnet. ”Kan ni sätta fast det?”. Ja, det kunde han och när jag ville betala viftade han avvärjande med handen och sa ”ništa, ništa” och vände ryggen åt mig och försvann in i ett inre rum.
Ja, så såg början av dagen ut. Mitten minns jag inte men kvällen utspelade sig på Krivi put, denna perfekta Biergarten, tillsammans med Lana och vi genomförde den sista kroatisklektionen före sommaruppehållet. Ja, egentligen har det varit mest uppehåll hela våren, men nema veze… Vi satt på höga pallar i den varma kvällssolen och gick igenom plural av vissa feminina substantiv. Vi var lite osäkra på vad som var regel och vad som var undantag, men sådan osäkerhet kan man lätt leva med. Låt mig visa två representanter, den ena – osäkert vilken – är ett exempel på regeln, den andra på undantaget:
hus (plural alltså):
n kuće
g kuća (obs! lång första vokal, den döljer nämligen en annan svald vokal)
d kućama
a kuće
v kuće
l kućama
i kućama
katter:
n mačke
g mačaka (se här! här är den andra vokalen ännu vid liv!)
d mačkama
a mačke
v mačke
l mačkama
i mačkama
Ett ovanligt enkelt system egentligen, om jag tänker på vad som kan finnas. Men det gäller att veta till vilken av de två grupperna ett feminint substantiv hör och det kan man inte. Om man inte redan vet det genom ett kroatiskt liv.
Nå, vi avslutade med att läsa den första sidan i Miroslav Krležas roman Povratak Filipa Latinovicza, varvid jag lärde mig det märkliga verbet ”prhnuti” som enligt Lana betyder att ”något händer snabbt med lite ljud”. Känn på det! En fantastisk förstasida i alla fall och jag planerar att läsa den flera gånger innan jag stiger in i boken på allvar.
Två steg utanför Krivi put tog jag sedan en bild så där halvt i backspegeln och fick väl med ett slags utsida.