Eftermiddagen var mycket varm men vi bestämde oss ändå för att i alla fall försöka äta på Amfora i hörnet av den stora marknaden Dolac, Christine och jag. Eftersom jag kom först in till centrum bestämde jag mig för att känna lite på luften och temperaturen under valven vid Amfora, så att åtminstone halva beslutet skulle vara fattat när Christine kom. Till min förvåning var hela hörnan både skuggig och rätt sval, möjligen var luften i fiskigaste laget, men det är ju något annat och inget konstigt eftersom Amfora ligger vägg i vägg med fiskmarknaden. Jag slog mig ner vid ett litet bord alldeles vid ingången och beställde lite vin och vatten. Rakt framför mig såg jag in i det rödbrokiga vimlet på Dolac med domkyrkotornen uppstickande i bakgrunden på ett lätt overkligt sätt.
Åt sidan såg jag åt sidan och förbi fiskmarknadens ingång.
Så kom Christine och vi beställde något att äta. Jag envisades med lignje na žaru (grillad bläckfisk) trots hettan och Christine tog en blandad sallad, ja, och så tog vi in eller ut lite mer vin och vatten. Christine hade med sig sin översättning av Altes Land, Körsbärslandet till mig. Jag skrattade lite åt körsbärstiteln, mycket körsbär nu, nyss var jag ju i Trešnjevka, ett kvarter som har sitt namn efter körsbärsträden som en gång fanns där. Och inte var det länge sedan jag blev bjuden på körsbär av bästa slag. ”Men det är sant att det finns mycket körsbär i Altes Land”, sa Christine. Bra, tyckte jag och så kom vi in på den andra boken Christine hade med sig, Snövit ska dö, en deckare, också en översättning av henne. Hon berättade om en recension boken fått i en svensk tidning. Recensenten hade skrivit något om att boken var spännande och rolig – trots att den var tysk. Vi funderade en stund över denna svenska fördom mot det tyska som verkar så outrotlig och är så helt oreflekterad och liksom undermedveten att den nog inte under överskådlig tid kommer att försvinna, för det man inte vet om kan man inte ändra på. Men, äsch, tänkte vi, vi bor ju inte i det långa landet där borta. Så kom vi in på brexit och spekulerade lite vagt i EU:s framtid. Kunde Englands utträde bli till en fördel för Irland? Och vad kommer hända på Balkan? Och hur ska Sverige klara sig utan England? Kommer fler att bryta sig ut? Vi kom fram till att Tyskland nog aldrig skulle tillåtas att ta det steg England tagit. Inte för att det ser ut som om man går med sådana planer där, men…