Våra själar

Förr måste människornas själar ha varit starkare. Tänk denna ork att vänta i månader och år på brev från fjärran länder och kontinenter! Jag tänker på visan om Per och Kerstin, om det nu var så de hette, de unga. Ja, först var de unga, men småningom genom visans strofer blev de äldre. Jag tror de var mycket fattiga, alltför fattiga för att gifta sig och sätta bo. Det dröjde varje gång sju år innan de åter kunde träffas där under linden, men varje gång var det något som gjorde att de måste börja om. Det gick sju år och sju år och sju år, kanske ännu flera. Jag minns inga detaljer, bara det här med de flera gånger sju åren, det stora tålamodet och att det nog måste ha slutat olyckligt. Olyckligt men vackert. Vem väntar idag på någon i sju år?

Vi har blivit infantilare och hållningslösare och vi blickar mycket kort, trots att vi far runt jorden i flygplan. Vi vill hitta innan vi letar. Allt genast. Och på nytt allt genast. Det behövs möjligen ett nytt slags tålamod för att stå ut med detta att allting egentligen redan har hänt.

bild-51

Jag tittar upp i ginkgon, som ju är ett mycket gammalt träd som väl har sett människan byta hastighet och livssyn genom årtusendena. Och dessa årtusenden är ju bara lite fladder eller ett ögonblick i ginkgons nästan ändlösa tid.

2 tankar om “Våra själar

  1. Den tragiska historien om Per och Kersti ägde alltså rum på Värnamo marknad o’m vi får tro berättaren, greve Snoilsky. Pengarna de hade tjänat ihop under 6 år för att kunna stifta hjonelag hade betalats ut i Görtzens nödmynt och förklarades efter kungens död och avrättningen av finansministern värdelösa. Per och Kersti fick höra hur länsman läste upp ett kungligt brev: (Hör skulle en verssnutt ha stått men då blir kommentarsrutan för stor.Men en länk: http://runeberg.org/snoildik/3/varnamo.html )

    Det var ju inte så kul men paret beslutade sig för att jobba 6 år till och då träffas igen på Värnamo marknad.

    Samma historia kan idag drabba oss alla när som helst genom bubblor och krascher samt den inflation som nutidens Görtzar försöker frambesvärja.

    Avrättningen av Görtz var f.ö. ett justitiemord av värsta slag.

    Vet du för resten att Hornsgatan i Sthlm numer kantas av nyplanterade ginkoträd?

  2. Tack Bengt, då fick jag veta detta! Kersti inte Kerstin och Värnamo marknad och inte under linden, fast kanske det fanns en lind där… Och det är alltså Snoilsky som berättar historien. Jag hade alltså en förhoppning om att någon, du eller Agneta kanske, skulle klargöra oklarheterna. Så idag vet jag detta, men om några år är jag kanske tillbaka i vagheten igen, men egentligen är det väl gott så. Man vaknar och vet och man slumrar igen.

    Nej, detta om Hornsgatan visste jag inte, men antar att det rör sig om hanträd, för de luktar inte. Här utanför Konzum har vi ett stort honträd.

Kommentera