Varje år låter jag andraårsstudenterna skriva om sina hemstäder. Det blir texter på ungefär en sida. De som är från Zagreb får specialisera sig på sin stadsdel eller sitt kvarter. Det här är en av mina vägar in i mitt nya land, som väl inte är så nytt längre, men ändå fullt av platser att upptäcka eller lära mig något om. En del tycker om uppgiften, andra är inte helt glada åt den, men jag läser alla texterna med spänd förväntan. När jag säger de till dem, tycker de kanske att jag är lite underlig. Möjligen är jag underlig objektivt sett också, vad det nu är.
För varje år som går är det förstås fler och fler av platserna som jag känner till eller har satt min fot på. I årets texter finns dessa städer och byar med: Slavonski Brod, Karlovac, Koprivnica, Sisak, Velika Gorica, Kaštela, Pribislavec, Split, Jastrebarsko, Čakovec, Hrvatska Kostajnica och Varaždin. Och så Zagreb förstås. Dessutom väntar jag ännu på texter från Biograd, Buje och Omiš.
Jag har läst en text om den sedan stenåldern bebodda platsen där nu Slavonski Brod ligger och om det enorma torget där. På romersk tid fanns här staden Marsonia. Dessutom vet jag från annat håll att där nu finns en av Kroatiens största flyktingförläggningar. Därifrån rapporteras det då och då på tv. Som ni ser på kartan ligger det ganska långt härifrån Zagreb och på andra sidan Sava ligger Bosanski Brod i Bosnien-Hercegovina. Och jag läser i studenttexten om raffinaderiet på den bosniska sidan som förorenar luften så.
I Karlovac, som ligger sydväst om Zagreb, har jag varit mer än en gång och jag känner till den stora parken och de fyra floderna som flyter genom staden: Korana, Kupa, Dobra och Mrežnica. Koprivnica ligger nära den ungerska gränsen. I årets text nämns ingenting om en annan gräns, den så kallade militärgränsen, som från medeltiden ända långt in på 1800-talet var ett buffertområde mellan Dubbelmonarkin och Osmanska riket, men jag minns från andra texter.
Sisak ligger nästan rakt söderut härifrån och där har jag varit och jag minns dess broar och floder. Här rinner Sava, Kupa och Odra. Jag får veta att den kroatiska armén en gång besegrade den osmanska här. En del av dagens stadsbild präglas av det jättelika övergivna järnverket. Arbetslöshet och alkoholism hör till problemen. Här används ett speciellt uttryck, ”ala”, för att visa både entusiasm, likgiltighet och undran. Det lär närmast komma från turkiskan och egentligen betyda Allah. Och så har vi Velika Gorica som inte ligger långt härifrån, men jag har hittills bara strukit förbi. I alla fall verkar det vara en välmående stad som det är lätt att leva i.
Kaštela är litet och vackert och ligger mellan Trogir och Split. Dels får jag veta att det finns ett ord där, dz, som ”anger antal”, dels får jag den prosaiska upplysningen att Splits flygplats finns där och slutligen läser jag att staden ligger mellan havet och ett berg och att detta att sitta vid havet där ”ger en frid man inte kan känna annorstädes”. Och nu tar vi ett stort kliv från sydväst till nordost och hamnar i byn Pribislavec, där livet är lugnt utom att zigenarna ibland stjäl husdjur för att kräva ägaren på pengar. Ja.
Split känner vi väl alla till och jag nöjer mig med att sända en drömsk tanke till Diocletianus palats. Fast så läser jag att den bästa delen av Split är berget Marjan. Det lägger jag på minnet. Och i nästa text är vi i Jastrebarsko som ligger mellan Zagreb och Karlovac. Namnet kommer av ordet ”jastreb” som betyder falk och det finns verkligen mycket falkar här. I trakten odlas ett vin som efter EU-inträdet måst byta namn för att ingen ska tro att det är portugisiskt. Nästa stad är Čakovec (byn Pribislavec ligger alldeles intill) som befinner sig i det nordöstra hörnet av landet, ett stenkast från både Slovenien och Ungern. Under staden vilar enligt sägnen en drake.
Och så åker vi rakt söderut från Sisak och hamnar i Hrvatska Kostajnica, som är en liten gränsort mot Bosnien-Hercegovina, vackert belägen ovanför en krök av floden Una. Namnen kommer av en dialektal variant av det kroatiska ”kesten” som precis som ni anade betyder ”kastanj”. Där firas förstås en årlig kastanjefest. Till sist far vi upp mot nordost igen och nu till den vackra barockstaden Varaždin, där det varje år hålls en kulturfestival som bär namnet Špancirfest. ”Špancirati” betyder ”promenera” på stadens språk.
Zagreb hör ni om nästan varje dag, så inget idag utom att det finns ett kvarter som heter Čučerje och att namnet låter roligt även för kroater. Buje ligger i Istrien och enligt uppgift – endast muntlig tills vidare – är dess historia inte helt utforskad, men det finns ruiner. Och Biograd heter Biograd na moru och ligger mellan Zadar och Split. Omiš till sist lär vara ett mirakel – ett berg, en flod i en djup kanjon och så havet!