Kommentarer på: Horace Engdahl – en kärleksförklaring

Av: Staffan

Staffan — Sun, 15 Oct 2017 19:17:04 +0000

Ett underbart inlägg om en lysande språkbegåvning som får grumliga teorier och förutsägbara självklarheter att implodera – till ett varmt leende.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 20 Jan 2016 19:18:09 +0000

Lieber Jens, danke. Och det känns bra att veta att du har sett programmet. Nu ska jag försöka tränga in i det här med ”repressiv tolerans” och det här med ”förtrollningen” och när den sedan bryts. Är det inte ändå så att många retar sig på att HE är intellektuell på allvar? Alltså (en del av en) elit på det intellektuella planet? Hon som intervjuade verkade utgå ifrån något sådant, kanske för att hon tänker så för egen del, kanske för att hon tror eller vet att många (?) gör det. Fast det var ju samtidigt tydligt att hon tyckte det var spännande att tala med ”en riktig intellektuell”. Hon sa ju något i stil med att han om någon skulle kunna svara på frågan om livets mening. (Även om just det där med livets mening väl inte har så mycket med det intellektuella att göra, men strunt i det, hon tyckte hon ställde ”en svår fråga” till någon som kunde svara på en sådan.)

Får allt sägas? Jag har nyligen lärt mig ordet ”åsiktskorridor”, men kanske har jag inte det rätta greppet om det.

Av: jcb

jcb — Wed, 20 Jan 2016 12:52:17 +0000

Bodil, sehr schöne Liebeserklärung. Nu har jag också sett programmet och instämmer i lovorden här. Samtidigt är det ju ett paradexempel på repressiv tolerans. Han sitter där och formulerar, på bästa sändningstid, dessa beska sanningar om tillståndet i allmänhet och nivån på debatten och medieklimatet i synnerhet. Och förmodligen är elva av tio tittare överens med honom – om det mesta. Under just den timme programmet pågår. Sen är förtrollningen bruten och vi är återigen lyckligt återbördade till vår kravlösa vardag av trams. Allt oftare hör man i dag, från alla möjliga ideologiska håll, att den ena eller andra åsikten inte ”får” uttryckas i Sverige. Sanningen är ju snarare den motsatta: allt får sägas, men allt är också bortglömt redan i nästa sekund, och hela det tunga, tröga maskineriet rullar vidare. Men ändå: många bäckar små. Eller: liten droppe urholkar stenen. Kanske.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 17 Jan 2016 13:36:23 +0000

Tack Börje, jag ska titta.

Av: Horace Engdahl och Max Raabe gav söndagförmiddagen ett extra djup | Börje Peratt - Om media och kultur

Sun, 17 Jan 2016 13:25:16 +0000

[…] Jag blev lite perplex över hennes kantiga frågeställningar men desto gladare över att Engdahl bemästrade situationen och kunde ge så intressanta svar samtidigt som han drog en tydligt gräns för vad han inte ville svara på. För att ta del av en mer utförlig och mycket bra analys hänvisar jag till Bodil Zaleskys blogg Horace Engdahl – en kärleksförklaring. […]

Av: borjeperatt

borjeperatt — Sun, 17 Jan 2016 13:22:29 +0000

Bodil, tänkte skriva min iakttagelse och reflektion efter programmet men fann att med din excellenta text finns ingen anledning annat än att länka till den. Min egen text på min Kulturblogg nedan. Anledningen till alla bloggar jag har är just för att kunna äga mitt namn då organiserad PK och rigid konservatism går ut på ryktesdestruering: https://borjeperattmedia.wordpress.com/2016/01/17/horace-engdahl-och-max-raabe-gav-sondagformiddagen-ett-extra-djup/

Av: Gabrielle Björnstrand

Gabrielle Björnstrand — Sat, 16 Jan 2016 19:32:45 +0000

Det är en sk debatt som pågått i Sverige sedan i våras. Absolut lika bra att vara utan. Gäbb.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 16 Jan 2016 18:00:57 +0000

Hej Gabrielle, jag har några gånger kontaktat Horace Engdahl, när jag letade efter svaret på någon fråga som gällde litteratur eller det som är runt litteraturen. Jag hittade nyss ett utförligt svar från honom på min fråga om Atterbom någonsin träffade ETA Hoffmann. Så han tog sig tid.

Jag vet inget om kulturmannen, men antar att det inte är någon nämnvärd förlust.

Av: Gabrielle Björnstrand

Gabrielle Björnstrand — Sat, 16 Jan 2016 16:40:28 +0000

Jag har alltid tyckt mycket om Horace Engdahl, vilket väl framgår av någon av mina bloggtexter. Jag har också träffat honom en gång, det var charmerande osnobbigt.
Det som roade mig här var hur elegant han använde TV-mediet, som en entertainer, samtidigt som han var uppriktig och fast. Men roa kunde han också, hans humor är naturligtvis ett mycket bra vapen i alla sammanhang som hotar att förminska honom. Och jag tänkte redan före intervjun: Han kommer inte att tala om ”det där”. Kulturmansjoxet.
Däremot var hans allvar i samtal om kärleken detta: Att han med obetydlig inte menade något som har med status att göra, utan att en man ska ha en viss kvalitet, för att vara den som kvinnan kan bejaka. Med följdrepliken: ”att kvinnor ofta älskar mer”. Den inlevelsen satte ett annat lod i djupet än allt bröl om kulturmannen hittills.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 16 Jan 2016 15:24:07 +0000

Tack Bengt (PO – nytt namn, ”hur uttalas det?”) – fast hon är verkligen just bara en bifigur av det slag som det går tretton på dussinet av. Men som kontrast fyllde hon sin uppgift.