Lite för er som inte känner till detta kvarters speciella sevärdhet men också för er som gör det och kanske undrar över en fortsättning vill jag på nytt gå ett varv runt ”Patriotens hus” och fundera lite kring dess egendomliga gestalt.
Huset är ett slags pepparkakshus, där ständigt nya prydnader och ornament klistras fast eller hängs upp, och patrioten är en häxa. Han ler aldrig och han kilar som en råtta upp och ner för små rangliga stegar ständigt upptagen med någon ny idé. På kroatiska högtidsdagar strömmar patriotiska sånger ut från huset och den hemliga innergården och flaggorna fladdrar från stängerna. Kartor över Kroatien, kroatiska emblem och målningar som föreställer viktiga byggnader i Zagreb är fästade vid murar och ytterväggar. Trätavlan som berättar historien om Sigečica, kvarteret här, finns nu i två versioner. Och tittar man in genom spjälorna i den höga grinden ser man ett virrvarr av slaviska träfantasier. Men mycket verkar ha slitit sig ur sin kroatiska form: Trasbarocken och vildklassicismen med alla sina pilastrar, kapitäl, betongkulor och andra förgyllda ornament, är de verkligen så kroatiska? Och bananplantorna som detta år vuxit sig högre än huset, de talar väl egentligen om helt andra platser?
Hela tiden vittrar pepparkakshuset, så varje dag rasar någon kula, ram eller plakett till marken. Och ni som varit här förr vet att det då och då händer att någon frestas slita loss några av de pråliga dekorationerna och krossa dem mot gatan.
