dio – del

Jag tillåter mig att hålla på med småsaker igen, fast ofta är det ju inte helt lätt att avgöra vad som är en småsak och vad som är något större. Sedan en tid umgås jag i tanken med det kroatiska ordet ”dio”. Gång på gång vill jag tycka att det har något med Gud att göra, men det har det ju inte, utan det betyder ”del” och ordet ”dio” är sannolikt också besläktat med ordet ”del”. Hellquist pekar på ett fornslaviskt ord ”delu” (med diakritiska tecken jag inte kan återge) och menar att det eventuellt kommer från ett indoeuropeiskt ”dhailo-”. Tyskan har ”Teil” och engelskan har ”deal” (a good deal of…). I de latinska språken hittar jag inget, men det betyder förstås inte att det inte skulle finnas.

Sedan hör det till saken att ordet ”dio”, i vissa böjningsformer på ett tydligare sätt visar sitt släktskap med ”del”. Se här en rad ur min senaste kroatiskläxa:

Sarajevo se može pohvaliti dobro očuvanim starim trgovačkim dijelom grada, Baščaršijom, koja je nastala u periodu osmanlijske vladavine u Bosni i Hercegovini.

Sarajevo kan berömma sig av den välbevarade köpmannastadsdelen Baščaršija, som uppstod under det osmanska herraväldet i Bosnien och Hercegovina.

”Dijelom” är väl instrumentalis då, fast jag är lite osäker på varför det blir just detta kasus här.

Jag kastar en blick i mitt gamla serbokroatiska minilexikon och hittar där formen ”deo”, som väl blir ”delom” i instrumentalis, om jag får gissa.

Tanken att ordet ”del” kanske vandrat med oss i helt igenkännlig form ända sedan urindoeuropeisk tid får det att svindla lite för mig. Hur många tusen år handlar det om? Ordet ”del” blir till ett titthål ner i forntidens djup.

Kommentera