Lindgalen, bindgalen

Vi går i mörkret under lindarna i parken, när luften börjar svalna till natten, Londi och jag. Lindblommornas doft hänger tung och söt och ger trolldjup åt allt. Den här tiden är så långt ifrån alla andra tider att det nästan inte går att förstå att detta är samma liv. Är det det då? Kanske… Jag kommer att tänka på William Faulkners roman ”Light in August”, fastän det här varken är ljus eller augusti, men det svindlande varma mörkret finns där som här. Faran kanske också, något med blod som dunkar och flyter. Det var länge sedan jag läste den romanen, så jag vet inte alls vad det står i den, men jag vet något om hur mörkret kändes där och hur brant horisonten sluttade. Ja, denna förblandning av vertikalt och horisontellt den finns också här i mörket under lindarna inne i lindblomsgalenheten. Detta är ett hemligt rum i sommarens undre värld.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *