En lycklig solskensmorgon. Londi och jag går genom det gröna bort mot Marijans grönsakshandel. Luften är ljum och det fläktar just så lite eller så mycket som det behövs för att de lövgröna löven ska vrida på sig en aning och blänka till än här än där. Jag vilar huvudet på en oformulerad tanke och låter fötterna gå över gräset. Londi är nog mer medveten i sitt snokande bland buskarna och under träden. Plötsligt tar jag några bilder på Londi i den gröna världen. Dåliga bilder av en lycklig morgon. Kanske punkter att fästa minnen vid.
hitta hunden
lättare nu?
Jag tycker mycket om att se dina bilder, inte bara för att de visar en natur som kommit längre i grönska än vår nordliga, utan för att få se ögonblick ur ditt liv i ett annat land. Dina ”dåliga” bilder säger mer om din vardag än de välkomponerade fotona med tydligt fokus. Det är minnena av en dåligt asfalterad gångväg, en tufsig dunge, en spricka i huset mittemot och liknande bilder som stannar kvar längst hos mig efter att jag har varit någon annanstans.
Tack Jenny, jag är ju ganska galen i bilder: Ibland vill jag verka ”duktig” men andra gånger tänker jag att jag kan släppa in människor i ett slags otagna bilder så att de själva kan gå omkring i dem.