Det är visst så att jag har fastnat Anna Świrszczyńskas dikter i Lidandet och glädjen. Jag läser dem gång på gång, några oftare än andra. Helst läser jag dem som berättar om glädjen och kärleken. De om lidandet får vänta. Och kanske kan dessa glädjens och värmens dikter ge något till er också.
Du är varm
Du är varm
som en stor hund. Jag tinar upp
i din värme. Doppar mig
i din renhet.
Varje dag hänger jag runt halsen
pärlorna från din unga förälskelse.
Jag flätar in din ömhet i håret.
Ditt lugn
stryker mig över huvudet.
Du har den kyska charmen
hos ett väsen som inte fått uppleva
lidandets kyss och fasans famntag.
Jag lutar mig fram
och ser in i dina ögon.
Ogrumlade av tanken speglar de
himlen.
°°
översättning: Irena Grönberg och Lisa Mendoza Åsberg
förlag: Lejd