Ofta tänker jag mig att jag bestämmer vad det är jag ska skriva om här, men nästan lika ofta inser jag att detta är, om inte lögn, så åtminstone bara delvis sant. Denna gång hade jag, inspirerad av ett föredrag jag nyligen lyssnat till, tänkt säga något om översättning av kraftuttryck eller invektiv från kroatiska till svenska. Jag hade tänkte fundera lite över varför vissa språk matar sådana uttryck med könsord medan andra här tar till religionens helvetesarsenal. Men nej, jag kände mig som en upprepning av en upprepning redan innan jag formulerat en enda hel tanke. I stället var det något annat som dök upp på min inre skärm. Också detta hade med det här föredraget att göra eller egentligen snarare med föredragshållaren. Jag kallar honom för Pontus utan att säga hans efternamn, så att jag varken anonymiserar helt eller pekar alltför ostentativt. Under ett samtal utanför föredraget kom vi att upptäcka att vi båda levt en period av livet i Vänersborg, ja, olika faser, men delvis samma tid. Av någon anledning började jag då prata om Vassbotten. Ja, det är en sydlig del av Vänern, som en del kanske uppfattar som en egen separat sjö. Jo, Vassbotten kände Pontus väl till, självklart nog. Då prövade jag med Norskens brygga. Nej, där blev terrängen osäker. Pontus frågade om bryggan snarare gick utmed land än rakt ut från land. Jag bejakade detta och saken verkade klarna, men så gav han bryggan ett annat namn, ett namn som jag aldrig hört. Var det Kärleksbryggan han sa? Nu vag-nar minnet. Jag beskrev lite trevande bryggans rankighet och tänkte på hur den efter varje lagning snabbt förföll igen för att återta sin vågiga skepnad. Och jag mindes hur Londi och jag så ofta simmat ut från den och hur jag då låtit blicken vila på andra sidan, Blåsutsidan.
Norskens brygga, 8 april 2006
Vi vred lite till på bryggan och dess identitet tills någon av oss plötsligt fattade att vi såg ut över Vassbotten från motsatta sidor. Pontus tittade ut från Blåsut och då förstås från en annan brygga än min. Och jag tittade och simmade från Onsjö (som inte är någon sjö) och Norskens brygga. Man skulle kunna kalla det ”upptäckten av skillnaden mellan här och där”. Men visst var det samma vatten vi simmade i!
detta är också Norskens brygga – förstås