Igår var Londi och jag hos min krojačica, Biba (inte att förväxla med en annan Biba), och hämtade min vinröda mockajacka som fått ett rödglänsande nytt foder och nya vinfärgade fickor. Biba var stolt och sa ”nova jakna” och jag var nöjd. Jag fick ta på mig den och ställa mig framför spegeln. Synd bara att man inte såg varken fodret eller fickorna när den var påtagen och knäppt, men så är det ju med jackor. Nu hänger den här hemma och visar generöst upp sitt glänsande foder.
Och jag snurrar lite kring ordet ”jakna”, nästan som ”jacka” ju. Märkligt vilken spridning detta ord har fått: ”Jacke” på tyska, ”giacca” på italienska, ”jacket” på engelska etc. etc. För mig låter ordet som om det kommit till genom ett lustigt, hastigt infall: Vi kallar det ”jacka”!
Jag tittar hos Hellquist och finner att ordet funnits i svenskan sedan 1500-talet och när det gäller ursprunget finns det två huvudspår: Det ena är att ordet skulle komma från namnet ”Jacques” (Vem var han och hurdan jacka hade han?). Det andra pekar oprecist mot ett turkiskt eller arabiskt ursprung.
Den svartvita jaknan intill är kanhända lite avundsjuk… (vill kanske också fräschas upp på insidan)
Nej, det tror jag inte. Den genomgick en liknande fast inte lika vidlyftig procedur förra hösten, så nu är det lugnt på jackfronten här.