Det tog en dag för mig att hämta mig från den stora härliga festen jag hade här i förrgår – 27 personer och Londi på 46 kvadrat, men nu så…
nej, här ser man inte mycket
Jag har lite oavsiktligt funderat på det kroatiska modalverbet moći (presens: mogu,
možeš, može, možemo, možete, mogu). Det betyder i första hand kunna. Plötsligt såg jag den tydliga förbindelsen med det svenska må i betydelserna böra, kunna med mera. Och nu ser jag förstås tyskans mögen (presens: mag, magst, mag, mögen, mögt, mögen) som ligger ännu närmare kroatiskan och som liksom kroatiskan har en stor formrikedom kvar. Och så har vi engelskans may, som ligger nära svenskan när det gäller ”formförlusterna”. Alla dessa har en mängd glidande betydelser.
Låt mig nu till sist ta en sväng över kanske som ju är en rätt transparent ordbildning: kan ske. Eller synonymen måhända: må hända. Maybe. Možda.
Och den som vill kan ju grubbla över måfå.
”måfå i uttr. på m., G. Horn 1635 =
no. paa maafaa, da. paa maa og faa,
förr: paa maa faa; av må i betyd,
’kan’ o. vb. få. – Tessin 1754 har
bildningen på måfång.”
Ur Svensk entym..etolom..etymomagisk…. äsch: Ordbok.
Ja, Hellquist, va? Fast jag tycker ändå att ”måfå” är lite gåtfullt…
Slumpen kan ju tyckas gåtfull ibland och »på måfå« är något slumpartat.
OK, Agneta, jag ger mig.