I mars 2013 besökte jag för första gången det lilla dubbelmuseet Museo Sveviano – Museo Joyciano på Via Madonna del Mare 13, bara ett par hus ovanför den brokigt sprudlande kulturbaren Knulp vid denna speciella gata som från Piazza Cavana kröker sig uppför branten i riktning mot San Giusto. En hjärtpunkt i mitt Trieste. Och nyss var jag där igen och denna gång tillsammans med Alex. Hon hade just läst en av Svevos stora romaner och Joyce finns också innanför hennes sfär. Den här gången blev upplevelsen intensivare för mig, eftersom vi kunde visa varandra allt vi såg. Ni vet hur man kan göra.
Museet har bara två rum, ett för Svevo och ett för Joyce. I Svevo-rummen stannade vi en stund inför gravskriften över tanden och vi läste högt ur den för varandra och funderade över ett språkligt lite kryptiskt ställe. Vi tittade på handstilen och på de få men suggestiva fotografierna, bland annat det här:
Se att livet fortfarande lever och levs inne i bilden i spelet mellan blickarna!
Efter en stund gick vi in till Joyce. Där finns också bilder, men ingen grep mig riktigt och kanske är det så att Joyce-rummet är mindre självständigt än Svevo-rummet för mycket hos Joyce här handlar om hans korrespondenser med Svevo, fast kanske överdriver jag. Det är lustigt, men plötsligt slår det mig att jag borde gå dit igen. Också för detta vore det bra om jag bodde i Trieste. Nå, vi läste lite ur korten och breven för varandra, Alex och jag, och jag fastnade speciellt för det här från den 26 juli 1912:
Texten (A portrait of the artist as an old man), underskriften (Stephan Dedalus), adressen (Hector Schmitz, presso la fabbrica Veneziani, Chiarbola Superiore, Trieste, Austria) och stämpeln (Galway), alltsammans gör att denna egentligen ganska avlägsna tid och värld kommer mycket nära.
Låter mycket trevligt! En liten sak: hur uttalar man Museo Joyciano på italienska? ”Joisiano” eller ”Joichiano” (för ”ci” blir väl ”ch”?)
Ja, trevligt. Behåll uttalet på Joyce och fortsätt med -iano, så blir det perfekt.