Kommentarer på: Rast vid Otočac

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 22 Aug 2014 13:15:08 +0000

Tack Jens, för länken, denna militärgräns har så småningom blivit en del av min begreppsvärld. I början när jag hittade passager om militärgränsen i studenternas texter kände jag mig väldigt främmande. Jag tror till exempel aldrig att jag under min svenska skolgång stött ordet ”militärgräns”.

Av: jcb

jcb — Fri, 22 Aug 2014 11:55:01 +0000

Här får man en suggestiv bild av O som yttersta utpost der habsburgischen Militärgrenze. Scrolla ned till stycket som heter ”Obrist und Hauptmann der Fortezza Ototschatz (Otočac)”:

http://de.wikipedia.org/wiki/Andree_Bernhardin_von_Oberburg

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 21 Aug 2014 19:33:48 +0000

Så väldigt bergigt var det kanske inte just där, men inland med berg och kullar ”i kanterna”, minns jag det som. Jag tror att gåtan är löst. (Borde kanske läsa den där Ekelöf-biografin – av mer än ett skäl.)

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Thu, 21 Aug 2014 19:03:57 +0000

Ja, det tycks väl stämma? Upp i bergen, inte längs kusten?

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 21 Aug 2014 18:52:42 +0000

Ja, detta är ”mitt” Otočac. Kan det vara Ekelöfs också?

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Thu, 21 Aug 2014 18:47:44 +0000

Ekelöfs Otočac var troligen ingen kustby. Kan det vara detta Otočac:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Otočac

Det stämmer ju med ”upp i bergen”. Och det var där du var?

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 21 Aug 2014 18:13:41 +0000

Tack Lennart, väldigt fint det här du bjuder på! Fast nu kastas jag tillbaka i osäkerheten om det möjligen är ett annat Otočac. Platsen jag besökte är nog och var kanske ännu mera då en stad. Å andra sidan är det svårt att dra gränser mellan vad man vill kalla stad och vad man vill kalla by och den där passagen med ”långa omvägar upp i bergen” låter ju inte som om det skulle vara fråga om en plats direkt vid kusten. Mysterium.

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Thu, 21 Aug 2014 18:02:56 +0000

Lite kött på benen, kunde inte låta bli:

I början av november 1957 reste Ekelöf med hustru, dotter och bil med M/S Camelia till Genua och körde sedan via Venedig och Trieste genom Jugoslavien ner till Grekland.

Carl Olov Sommar skriver i sin fina Ekelöfbiografi om hur de av vägarbeten tvingades till långa omvägar upp i bergen och att övernatta i ett värdshus.

”Byn där värdshuset låg hette Otocac. Värdhuset var inte det minsta turistbetonat, utan helt präglat av traktens egna traditioner. I svängrummet skrålade slivovicefulla bönder, som på huvudet bar den från turktiden stammande svarta krulliga fårskinnsmössan. Det mest fascinerande var emellertid värdshusets lilla musikkapell, bestående av Balkanzigenare, som spelade på ett sätt som Ekelöf aldrig skulle glömma. Deras musik bestod, har han skrivit, av ’en serie utbrott, till synes godtyckligt interfolierade med scherzi och enstaka sångbarheter, som i sin lekfulla ’oskönhet’ byggde långt mer på accent, temperament och karaktär än på gängse musikaliska värden.”

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 21 Aug 2014 16:09:03 +0000

PS Fick den här raden i ett mail från en vän: ”Undersökte lite om Otočac. Finns ingen annan. Otočec i Slovenien är det närmaste. Kunde räknas som kuststad i princip. Vi har stannat där flera gånger också.”

Så i alla fall tills vidare är det samma Otočac som finns under Ekelöfs dikt.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 21 Aug 2014 12:19:59 +0000

Tack Agneta, jaha så det var inte detta Otočac, fast vilken kustby kan det vara? Jag hittar bara en ö med detta namn förutom den här staden… Detta blir visst ett litet projekt.