Igår var en het dag och på eftermiddagen tog jag spårvagnen söderut till andra sidan Sava och steg av vid Most Mladosti. Nej, Londi var inte med, för hett för henne, hon vilade hemma med luftkonditioneringen på. Från bron gick jag sedan en sträcka av obestämd längd, hettan förlängde den, men när jag kom under popplarna blev den kortare igen. Efter en obestämd lite fladdrig och flimrig tid nådde jag så Bundek, denna Sava-korvsjö som bjuder in till bad ”på egen risk”. Jag valde en gräsmatta med halvskugga och sträckte ut mig och låg sedan och glodde en stund.
Luften luktade grillkött och musiken – lite balkanpop av något slag – vällde med glad brutalitet ut över området.
Efter ett tag började svetten klibba trots popplarnas gungande skugga. Jag samlade ihop mina saker, trampade fram över de runda småstenarna och ner till korvsjön. Någon meter från vattnet slog jag mitt nya läger, bredde ut min handduk och så låg jag där och tittade på de badande barnen, som gled runt som sälar, tills jag fattade det där lilla beslutet och klev i och simmade en runda i det inte särskilt kalla vattnet.
Jag ryckte till när en fisk plötsligt hoppade upp ur vattnet. Oj, ganska högt! Om vattnet är smutsigt, så är det i alla fall det på ett naturligt sätt, tänkte jag.
Någon timme senare stretade jag svettdrypande längs flodbanken tillbaka till min spårvagnshållplats vid bron. Det var nästan folktomt, för tidigt för att gå hem antagligen, fast jag såg en svettblank man gå i motsatt riktning med långa kraftfulla steg på vägen mellan banken och floden. Åh, vad svetten blänkte på axlarna!
Ett svar på ”Vid Bundek”