På begäran – kan jag säga så? – vill jag idag läsa Catharina Gripenbergs dikt Irene ur mitt häfte från poesifestivalen som gick av stapeln här i Zagreb under helgen som gick.
Irene
Irene,
jag ville bara skriva att jag är på väg.
Bara skriva att nu skulle jag ha kommit.
Bara skriva farväl Irene, för om jag kommit
till dig hade du bestämt allt och jag gjort som du sagt, skjutit grannkon, om du sagt. Jag hade smekt sönder dina katter, skamprånglat ut dina gamla parfymflaskor och spetsar.
Läkarna skulle råda oss att inte inleda ”affärer” med folk. Vilka slags affärer? Skulle inte vi ha kunnat både älska och leva? Om vi inte skulle ha kunnat älska, skulle vi ha kunnat arbeta. Om vi inte skulle ha fått leva, skulle vi i alla fall ha kunnat dö. Skulle vi inte ha fått resa, skulle du ändå ha vetat att det i Brasilien finns fjärilar med silverstoft på vingarna, att södra Ryssland har alléer av vita akacior, och att i Manchuriet gror gräset fett efter den blodiga gödseln.
Eftersom vi skulle ha varit så dåliga på att älska och leva, men bra på att arbeta och dö, skulle vi ha gallrat i skogen, läst tyska pessimister och ätit din mammas torra bröd. Så vi skulle så klart ha blivit sjuka. Och säga: Irene, skriv inte som om du vet allt, ut och röj, vädra ut lungorna och huvudet, i Europa finns sprakande sågverk, vi reser dit.
Irene jag är på väg, jag har noga följt dina instruktioner, skenorna, sprickorna, i huden, huset, stigit av tåget, mutat soldaten att säga var han sett dig, för du går inte att hitta, självklara dimma,
Irene.
Det där är ju riktigt, riktigt bra! Tack för att du upptäckt Catharina Gripenberg åt mig!
Sehr kleinlaut och skamset måste jag erkänna att jag missade den här boken när den kom. Och inte heller tog jag notis om indignationen den väckte.
Här är en harmsen recension i Svenskan:
http://www.svd.se/kultur/litteratur/sodergran-overlever-gripenbergs-attentat_34926.svd
Lägg märke till den melodramatiska rubriken.
”Irene” var ju som bekant Edith Södergrans mellannamn. Men man får inte bli personlig med ett monument. Då går det så här:
”Om det åtminstone hade varit fråga om aggressiva lustmord, om en protest mot det högspänningsladdat innerliga och nietzscheanskt heroiska i Södergrans diktning! Men det är inte så, såvitt jag kan se, utan Gripenberg nöjer sig med att skriva in sig själv i Södergrans diktning, varvid denna framstår som oändligt överspänd och patetisk. Varför? Är inte Edith Södergran tillräckligt cool? Nej, det är hon förstås inte, tidigt dödsmärkt som hon var, men hon kunde fan ta mej skriva poesi så att håret på underarmarna reser sig på en, om man nu inte bestämmer sig för att vara så ironiskt distanserad som Catharina Gripenberg och ute efter att ta ner denna poesi på jorden.”
Vilket så klart är ett sätt att läsa. Själv tycker jag att stämpeln ”ironiskt distanserad” inte alls gör Gripenberg rättvisa; lika gärna kan man kalla tonen hos henne ömsint. Precis som Bodil skrev i förra inlägget tycker jag att det är erstaunlich att en så ung poet är så sömngångaraktigt ”säker”. Hon har ett fantastiskt gehör. Man skulle kunna lyssna på den här rösten i evigheter…
Efter angreppet i Svenskan försvarades hon klokt och initierat här:
http://hd.se/kultur/boken/2007/05/08/att-hitta-hem-i-spraaket/
Ja jag borde inte uttala mig om modern poesi (det vore som att höra Anders Borg prata ekonomi) men kan inte underlåta att säga att jag tyckte att diktcitaten som fanns i Henrik Petersens ”försvar” var -håll i er nu- roliga! Speciellt jungfruskrattet var ju alldeles utmärkt. Dikten om ”Irene” förstår jag däremot inte. Detta inte sagt som kritik, bara att min fattningsförmåga är begränsad.
Ja ursäkta. Jag skall aldrig göra så mer. Vill ni veta något om den balanserade budgetens multiplikatoreffekter är det bara att höra av sig.
Tack för era kommentarer här, mina herrar! Särskilt tack till Jens för alla upplysningar om hur Gripenbergs dikter bemötts av svensk press. Och som sagt, jag vill läsa mer av henne.
Mycket, mycket fin dikt. Igenkännbara tankebanor…
Enligt en källa jag har tillgång till ska det vara något särskilt med samlingen ”Ödemjuka belles lettres från en till en”. Och förresten kommer det ut en ny diktsamling av Catharina Gripenberg till hösten.