Natten faller över Wien

På mer än ett sätt ligger Wien mitt i Europa och därför har staden också många namn (nästan lika många som Lviv som ju verkligen ligger i Europas mitt). På min biljett stod det Beč, på tavlorna på de slovenska stationerna jag for igenom stod det Dunaj och ja, i Wien hette staden Wien och där steg jag av för att ta ett annat tåg till Brno. På hemvägen därifrån gick min första etapp till Vídeň.

Jag kom fram till Wien Meidling i halvmörkret och när jag klev ut ur tunnelbanan vid Burggasse var det mörkt. Imeldas ljusa kläder lyste i dunklet. Efter att ha slängt av min minimala ryggsäck hemma hos henne gick vi en stadsrunda utmed en del av Ringen. Imelda föll snabbt in i ett suggestivt berättande som kastade mig bakåt i tiden och ut i det gamla imperiet. Hon pekade på byggnader och sa att i Zagreb, i Osijek, i Eger, i Lviv, i Brno, i Trieste finns de också, precis samma byggnader. De spökar runt i hela den gamla världen, Stefan Zweigs ”Welt von Gestern”. Och alla har samma två arkitekter till fäder – jag minns inte deras namn nu. Ja, och så kom hon in på raden av kejsare – ”sie waren alle zutiefst katholisch”, sa hon och kastade en kolmörk blick på mig. Och så pekade hon på ytterligare en byggnad och sa, att där, där begravdes deras hjärtan. Resten av kropparna fann sina gravar på en annan plats. I min tanke svävade Joseph Roths romantitel Die Kapuzinergruft omkring, men jag sa ingenting.

Natten hade sänkt sig över staden.


Burgtheater


Rathaus


Maria Theresia


i Imeldas kvarter

3 kommentarer till “Natten faller över Wien”

  1. Vilken tidsperiod skulle de två arkitekterna ha varit verksamma?

  2. Agneta, till min skam måste jag erkänna att jag inte minns det. I denna text var jag mest upptagen med att minnas den fantasieggande stämning som Imeldas berättelser och själva mörkervandringen frammanade i mig. Men jag ska fråga henne.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *