Vårsolen skiner, några av mina mindre bekymmer har gått upp i rök, så jag har rullat över på sorglöshetens sida i tillvaron. När jag talar om otrygghet är jag inte helt ärlig. Ja, naturligtvis finns otryggheten där, men den talar inte till mitt hjärta, inte nu.
Så här såg det ut i det stora tältet på Trg igår kväll:
Man kallade evenmanget ”Festival ljubavi i vina”, men jag tyckte nog det var bra mycket mer vin än kärlek, fast hur hade det varit om det varit tvärtom? Nå, de tunga balkanmännen (ja, det var mycket fler män än kvinnor i tältet) sålde och köpte sitt vin och stämningen var så där lite återhållet god. Jag blev full i skratt åt allvaret som låg i luften.
Själv gick jag bara rätt igenom tältet och uppför backen mot katedralen. Där tillbringade jag sedan några glada timmar över varm choklad med vispgrädde och äppeltårta tillsammans med en av mina närmaste vänner här. Amélie heter baren och det här var vår vy när vi kom ut efteråt:
