Som den fetaste tvål…

Här:

låt mig föra er in i denna märkliga värld av stećci. Kanske härstammar några av dem från bogumilerna som var en kristen rörelse på Balkan under medeltiden. Asketism, en mild form av asketism, om jag förstått det rätt, och ett avståndstagande från kyrkliga hierarkier hörde till rörelsens utmärkande drag. Ett annat drag var dualismen, detta att materian är ond och anden är god. Fördjupa er i länkarna för det jag säger nu är ofärdigt och ytligt! (Stenarna kan – och här måste jag korrigera mina tidigare lite för tvärsäkra och ensidiga uttalanden – var förbundna med en rad religiösa riktningar i det inre av Balkan.)

Jag vill egentligen säga något annat: Visserligen är dessa stećci ni ser modeller. Originalen är alldeles för tunga för att man skulle kunna eller vilja flytta dem från sina marker i det avlägsna, för mig heliga Hercegovina, in i en utställningslokal i Zagreb. Men – om jag vill tro att modellerna är välgjorda och eftersträvar likhet, och det vill jag – så måste de här gravstenarna i sin verklighet utstråla en alldeles speciell mjukhet. De är stora, de är tunga, men deras yta är len och mjuk som den fetaste tvål. Detta säger något om bogumilerna, och detta är något jag vill försjunka i tankar över med fingrarna följande stenarnas höjder och sänkor. Åtminstone i fantasin.

Men jag kan också stiga ur dett tillstånd av trans och sakligt peka på texten nedan:

3 tankar om “Som den fetaste tvål…

  1. Fascinerande bilder. Något som man gärna skulle vilja se och ännu hellre originalen förstås.

    Som du möjligen kommer ihåg ägnade jag under en period (nu länge sedan) en hel del tid och intresse åt catharismen och Innocentius ”korståg” mot albigenserna. Där diskuterades också sektens ev. ”släktskap” med bogomilerna. Likheter finns naturligtvis men det förefaller otänkbart att catharer skulle ha rest materiella minnen eller dekorationer som de på de vackra stenarna. Men det kan ju ha varit i ett tidigare stadium. Dina ”stecci” verkar ju ha rests ända in på 1500-talet.

    Länken du ger till ”stecci” avfärdar tanken att de skulle ha med bogomiler att göra utan verkar hänföra stenarna till en lätt heterodox(?)Bosnisk kyrka. (Nu går länken till Wikipedia så man får ta den med ett par nävar salt…)Det vore spännande att få veta hur du attribuerar stenarna till bogomilerna.

    Tack hur om helst för spännande bilder och roligt att de gav dig en ren taktil upplevelse 😉

  2. Bengt, du har rätt i att mina kunskaper här, oberoende av mina stora fascination, är grunda. En första liten rättelse gör jag genom att kopiera in min väninna Draženkas kommentar under den övre bilden, när jag publicerade den på facebook: ”Bogumils, but also Catholic and Serbian Orthodox believers were buried under stećak headstones.”

    (Ursäkta, först Wikipedia och nu ovanpå det Facebook! Var har vi hamnat? Hur djupt har vi sjunkit?)

    Jag tror eller trodde stenarna härstammade från bogumiler, eftersom jag fört långa samtal med flera vänner om stenarna och sekten och då gjort mig bilden att de hörde ihop helt hållet. Nu börjar jag ana att de enbart delvis är förbundna med varandra.

    Min förvirring har med ett slags ”stenrus” att göra. Jag kan bara säga: ”Lita inte på mitt vetande, men väl på min upplevelse!”

  3. PS Jag ska ta mig samman och göra lite korrigeringar i texten utifrån den här raden i länken om stenarna: ”Wenzel’s conclusion supported other historians’ claims that the Stećci reflect a regional (Bosnian) cultural phenomenon rather than belonging to a particular faith.”

Kommentera