Det här kunde väl också passa under rubriken ”Svenska bilder” – nästan lika bra som det Snoilsky skrev eller det som Hasse och Tage gjorde film om eller av. Även om det bara är en bild.
Det blåa är mina föräldrars bil i Varberg och den befjädrade är enligt min mor en bergsuv som ”börjar bli känd i bygden som en mycket social person, ung och lite oerfaren” och denna lilla uv söker alltså ibland skydd undan dåligt väder på just denna plats.
Vilken fin bild! Han/hon har valt sin plats väl. Särskilt lättskrämd verkar han inte vara men det kan väl skyllas på ungdomen….:-) (Tycker dock att underlaget borde kännas halt för en liten uv (som har vassa klor….)Hoppas att allt går bra för denna vackra fågel!
Jo, jag blev också väldigt förtjust i bilden, när jag fick den hitskickad igår. Jag önskar också den unga uven välgång.
Haha.. helt underbar bild! Gillar också din text om den.
Och så är jag glad för att Londi nu tycks vara på väg att tillfriskna helt. Vad jag har lidit med dig under den gångna tiden.
Hej Marlena,
ja, detta var verkligen en bild att visa upp. (Jag har nu fått veta att denna fantastiska uv inte lämnar några kratsspår alls i bilens lack. Den går tydligen på fjädertofflor.)
Londi mår bra, men vi har ännu några kontroller att gå igenom och kanske blir det ändå en mindre operation till. Men just nu tänker vi inte på det.
Att den unga sociala uven är så försiktig med lacken (men ändå envist ska sitta där, åter och åter igen) har fått sin förklaring av en uppmärksam hjärna: Uven gillar en Oho-onda (och är alltså kär i denna mörkblå asiat).
Aha (Uhu).