Bakom diverse sådant som hör till mina läsplikter läser jag en diktantologi av Zbigniew Herbert. Den heter Inskrifter och består av dikter ur en rad av hans diktsamlingar genom åren. Urval och översättning är gjorda av Irena Grönberg, som också har försett boken med ett efterord.
utsnitt från omslaget
Jag väljer att läsa en av prosadikterna ur diktsamlingen Studie av ett föremål från 1961:
Själens hygien
Vi lever i vår kropps smala säng. Det är bara de oerfarna som vrider och vänder sig i den. Man får inte vrida sig kring sin egen axel, för då viras vassa trådar runt hjärtat som på en spole.
Man måste knäppa händerna bakom nacken och med halvslutna ögon simma över den makliga floden, från Hårkällan till Stora Nagelfallet.
Början av dikten får mig att tänka på ett ställe i Tage Aurells novell Vinterdygn:
(Bädden i kökssoffan är smal som en kista. Men hon passar in i den, hon ligger på rygg, med händerna sedligt knäppta över bröstet.
Lika stilla vilar två små grå flätor på huvudkudden.)
Fast när han knäpper händerna bakom nacken i stället för över bröstet och sedan simmar över den makliga floden med halvslutna ögon, blir scenen en helt annan. Jag tänker på breda floder i Indien, reningsbaden där…