En dikt av Tonino Guerra

Under sommaren som gick kom jag att läsa en diktsamling av Tonino Guerra (1920-2012). Han skriver/skrev på romagnolo, en dialekt som talas i den östra delen av den italienska regionen Emilia-Romagna. Samlingen heter ”E’ Mél” på romagnolo och i Guerras italienska översättning ”Il Miele”. Romagnolo är ingen främmande dialekt för mig efter så där tjugo somrar strax söder om gränsen till Romagna, så jag läser också gärna originaltexterna.

Nu finns diktsamlingen också på svenska under titeln ”Honung” i översättning av Ida Andersen. Jag hade uppdraget att recensera diktsamlingen för Bibliotekstjänst och skrev då bland annat så här:

Dikterna i samlingen betitlas sånger och de besjunger två gamla bröders vardag och ger utblickar från denna i en by belägen i en oländig avfolkningsbygd i Romagna. Guerras språk är rytmiskt och texterna ger pregnanta bilder av brödernas tillvaro, deras sista steg mot döden. Ibland verkar de vara varandras spegelbilder, ibland varandras motståndare, men ofta går de sida vid sida.

Jag väljer nu den dikt jag tyckte bäst om i samlingen och låter er läsa den både i original och i svensk översättning:

Cantèda dò

Stamatóina a so scap fura da e’ canzèl
però u m paréva d’avài las qualcósa ’t chèsa.
Ò fat du pas fina e’ barcòcal
e pu a so tòuran indrì.

Adès ch’a n’ò piò gnént da fè
a stagh disdài dri la finèstra
e a m dmand: vut quèst? Vut quèll?

A i ò brusé tótt al pàgini di lòibar, i lunèri,
al chèrti geografichi, per me l’Amèrica
la n gn’è piò, l’Austraglia gnénca,
la Cina tla mi tèsta l’è un udòur,
la Róssia una telaragna biènca,
l’Africa un bicìr d’aqua ch’a insugnéva.

Da du tri dè a vagh dri ma Pinèla e’ cuntadóin
ch’e’ zirca e’ mél dagli évi selvàtichi.

≈≈≈≈≈≈≈≈

Andra sången

I morse precis utanför grinden
tyckte jag mig redan ha glömt något i huset.
Två steg till aprikosträdet
och så gick jag tillbaka.

Nu när jag inte längre har något att göra
sitter jag intill fönstret
och frågar mig själv: vill du ha det? Eller det?

Jag har bränt boksidorna, almanackorna,
kartböckerna. För mig finns
inte längre Amerika, inte heller Australien,
Kina är en en doft,
Ryssland ett vitt spindelnät,
och Afrika ett glas vatten som jag drömde om.

Sedan ett par dagar tillbaka går jag efter bonden Pinela
som letar efter vildbinas honung.

Så här vild och högspänd såg himlen över Varberg ut medan jag läste:

En tanke om “En dikt av Tonino Guerra

Kommentera