Kommentarer på: Claudio Magris på Festival svjetske književnosti

Av: Gabrielle Björnstrand

Gabrielle Björnstrand — Sun, 15 Sep 2013 20:59:09 +0000

Vad man minns och inte minns är freudianskt ; )

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 15 Sep 2013 17:27:09 +0000

För mig är ”Donau”/”Danubio” just en bok från/om mina andliga hemtrakter, fast det är så länge sedan jag läste den att det nog är dags igen. Jag läser egentligen alltid gärna Magris. Förresten kommer jag nu lite halvdant ihåg något han berättade om den tyske astronomen Johannes Kepler – ”il grande Keplero”: Kepler gjorde observationer på två plan och utvecklade sinnrika instrument för båda. Det ena planet rörde astronomin, det andra rörde åtgången av vin eller rättare sagt hur mycket vin det fanns kvar i tunnan i källaren. ”Era un grande bevitore di vino.”

Av: Gabrielle Björnstrand

Gabrielle Björnstrand — Sun, 15 Sep 2013 13:30:27 +0000

Donau läste jag med full koncentration och oupphörligt intresse; mycket därför att den kultursfären var relativt okänd för mig. Han har också ett så märkligt, liksom vattenslingrande sätt att skriva den på. Inte medvetet förstås. Men hans sätt att skapa långa meningar, med flera led, kändes originellt. Eller traditionellt?
Mycket vacker bok. Esteten möter den krångliga historien, liksom.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 14 Sep 2013 19:46:31 +0000

Ja, annars brukar jag ju smyga omkring i Caffè San Marco i Trieste och fundera över var han har sin stamplats där. Nu kom han hit i stället, det var mycket speciellt för mig – och för många andra också, vad jag kunde se. Han talade förstås mycket om romanen ”Danubio”, eftersom översättningen av den till kroatiska är den konkreta anledningen till att han är här. Tyvärr minns jag inte tillräckligt tydligt för att våga berätta något…

Och tack för länken!

Av: Gabrielle Björnstrand

Gabrielle Björnstrand — Sat, 14 Sep 2013 19:36:19 +0000

Vad roligt att få höra från en livs levande Claudio Magris. Honom träffade jag 1998 på Stockholms Universitet. Han har naturligtvis rätt i det han säger.

Som komplement skickar jag för ovanlighetens skull en länk till en av mina texter, om Magris: http://gabrielle-bj.blogspot.se/2011/10/det-klara-ogat-om-claudio-magris.html

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 14 Sep 2013 14:46:13 +0000

Thomas, jag uttryckte mig så där försiktigt, eftersom Magris’ uttalande eventuellt riskerar att misstolkas. Jag tyckte också att detta han sa är mycket intresseväckande. Ibland tänker jag i en liknande bana – alltså att just denna tysk-judiska eller judisk-tyska kultur en gång var en av de viktigaste grenarna i den europeiska kulturens träd, någonting som tragiskt nog har förgiftats och amputerats – men Magris formulering med mord och självmord kastare ett skarpare ljus över detta.

Av: Thomas Nydahl

Thomas Nydahl — Sat, 14 Sep 2013 12:50:05 +0000

Bodil, även om du reserverar dig för att du inte är en bandspelare, finner jag detta oerhört intressant:

”Det tyska eller tyskspråkiga elementet som gav regionen ett lingua franca och en kulturell sammanhållning och det judiska som på ett annat sätt gav en speciell andning åt jätteriket, det judiska var övernationellt och fanns överallt. En av Europas största kulturella tragedier någonsin var den tyska komponentens mord på den judiska och detta mord var samtidigt ett självmord.”

Jag arbetar med en större/längre text om den rörelse som kallar sig ”identitär” och förvånas över hur ofta jag stöter på en total okunskap om, eller fientlighet emot, den europeiska judenheten, också nu post-Hitler, då den ju förvandlats till en folkspillra. Magris tanke att massmordet också är ett självmord är en oerhört viktig synpunkt. Precis så måste det vara. Den som kapar sin egen arm måste så småningom inse att det är svårare att leva med bara en. Och när det handlar om intellektuellt och kulturellt arv är det inte bara svårare, utan en helt ny situation som jag inte tror att Europa ännu är mogen för (särskilt om man betänker vad som sedan hände, med bl.a. massmorden på Balkan). Vi lever bokstavligt talat i skuggan av det massmordet/självmordet.