Glimt från 8. međunarodni festival suvremene poezije

Jag befinner mig i en flod av händelser och det har jag inget emot, men jag måste nog lära mig simma på ett nytt sätt. Nuet är väldigt starkt och ibland misstänker jag att det bara är det lilla torftiga jag skriver ner, som jag kommer att minnas, det vill säga minnas på ett strukturerat sätt. Men mycket annat kommer att gå in som delar av det stora nuet.

Igår kväll inleddes 8. međunarodni festival suvremene poezije/8th International Festival of Contemporary Poetry här i Zagreb. Det där ”internationell” är kanske lite uppumpat, för enligt den består världspoesin av ungersk (Árpád Kollár), holländsk (Maria Barnas), flamländsk (Maarten Inghels), portugisisk (Golgona Anghel) och kroatisk (Marko Pogačar) poesi. Men varför inte? För övrigt var jag där med ett gäng från Italien, Portugal och Brasilien. Och det blir ju några länder till, inklusive Sverige.

Festivalen under ledning av Silvestar Vrljić ger ut en vacker bok med författarporträtt och de lästa dikterna i original och engelsk och kroatisk översättning.

Hur ska jag nu göra för att ge en glimt av vad jag upplevde? Först något om språken kanske. I det här sammanhanget var det egentligen bara ungerska jag inte förstod alls, så ungerskan fick en särställning som ren ljudström. Alla de andra öppnade små dörrar för konkret förståelse och stängde dem igen med ojämna mellanrum. Ja, min kroatiska är fortfarande ett mycket litet barn, men det slog mig att kroatiska för mig nu är mycket tydligare än portugisiska, holländska/flamländska. Detta är en förändring eller utveckling som skett under de här åren. Jag var lite lätt berusad av rytmerna och språkens ljud, av att förstå och inte förstå. En dikt var på engelska. Där förstod jag förstås orden, men jag blev nästan lite besviken över hur liten skillnad det var mellan att förstå helt och att förstå så där ”delt”, eller ”besviken” är nog fel ord. ”Stillsamt förvånad” är nog närmare.


Maarten Ingels och Dušan Bućan

En dikt av den unge belgiske poeten Maarten Inghels gjorde ett särskilt starkt intryck på mig, så jag ska läsa den här:

Waakzaam

De dichter moet immer waakzaam
blijven,vooral teder te zijn.
Elke dag voor haar uit de hemel willen vallen,
zorgen dat de jazz zijn spieren minder stram maakt.

Hij moet immer waakzaam
blijven, dat er genoeg verstrooing
is voor ons hart, wij de dichter zijn verzen
nog kunnen prevelen in het oor van een vrouw.

Hij moet immer waakzaam
blijven, soms zwak te zijn.
Opdat de wind zal winnen van zijn gehor, hem
zinnen influistert waarmee hij een lichaam

rond zijn vinger bouwt.
Waarna de dichter kan zeggen: o, omarm mij,
ik ben nog niet gauw voorbij.

Lyssna här!

Här en översättning till engelska av Willem Groenewegen:

Vigilant

The poet should be ever

vigilant, be especially tender.

Be willing to always fall from the sky for her,

take care the jazz loosens up his muscles.

He should be ever

vigilant, that there’s entertainment to our

heart’s content, that we can still mumble

the poet’s verses into a woman’s ear.

He should be ever

vigilant, to be weak sometimes.

So that the wind will win against his hearing, whisper

lines to him with which he’ll build a body

around his finger.

For then the poet can say: o, embrace me,

time has yet to pass me by.

2 kommentarer till “Glimt från 8. međunarodni festival suvremene poezije”

  1. Tycker om det där språket, ända sen min sommar i Belgien för länge sen: Oostende, Brugge, Duinbergen, Antwerpen, Ardennerna. Inbillar mig ibland att jag förstår det med hjälp av tyskan, men går alltid bet.

    Lustigt att poeter numera ser ut som engelska popstjärnor. Zeitgeist, o, Zeitgeist. Wo gehst du hin?

  2. Ja, detta språk har stor charm, det mjuka ovissa glidandet och det plötsliga kratsandet, som gör att man känner att det finns en grund att stå på. (Jag har några suddiga gröna minnen från några sommardagar vid en flod någonstans vis Heerlen. Ja, dessa minnen.)

    Kanske ser han ut som en engelsk popstjärna, men framför allt ser man att han är mycket ung. Han ritade sin namnteckning väldigt snitsigt bredvid en dikt och log stolt/generat. Och jag blev lite rörd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *