Dom lär nog ha blommat ut när jag kommer ner på söndag efter ett tvåveckors upphåll i ”The Capital of Scandinavia”…

Ja, det har förändrats, fast nu ser jag att samtidigt som jag smäktande jämrar mig här, så pågår det något sådant där upplivande gemensamt hos Gunnar. Där ser jag!

Egentligen tänker jag fortsätta ”för alltid”. Jag tycker mycket om sällskap, men ensamheten kan också vara ett gott sällskap.

Vad gäller ”fackgebit”, så har jag väl också tappat stinget lite, men i stället skriver jag om annat, om det jag ser och hör här. Och jag tycker om att ta bilder – och att visa dem.

Jag har för mig att vi skulle göra något med Europas floder en gång i tiden, men det var nog Karin som var den drivande där. Vi får väl se, kanske ändrar sig allt på ett oväntat sätt.

Hoppas maj är vacker i Wien.

Bloggandet har förändrats. Många menar ju att det håller på att dö ut. Kanske är det så. Det blir väl ofta monologer numera med mindre ”interaktivitet”. Jag saknar de gemensamma projekten. De förhålandevis få kvalitetsbloggar jag regelbundet läser finner jag fortfarande intressanta. Några har jag droppat, bara någon enstaka har tillkommit.

Har svårt att få styr på mitt eget skrivande. Vill egentligen skriva mera ambitiöst men lusten räcker inte riktigt till och mina ”fackgebit” har jag i stort sett tröttnat på liksom, antagligen, mina läsare också.

Men vi kör väl ett tag till. En eller annan odräglighet från din sida piggar alltid upp tillvaron.

Londi gillar förresten ”Let’s twist again”, men hon dansar på eget sätt.