Till er som gärna läser Stagnelius, kanske har ni någon vän som förstår tyska bättre än svenska. I så fall har jag att berätta för er att en tysk översättning av ett antal Stagneliusdikter nyligen kommit ut på förlaget Kleinheinrich Buch- und Kunstverlag. Översättaren är den ansedde tolkaren av Gunnar Ekelöfs dikter, Klaus-Jürgen Liedtke.
Jag har speciellt för detta tillfälle fått tillåtelse att publicera en av dikterna i utgåvan. Låt oss först läsa originalet (vars slutrad faktiskt någon snuddade vid härom dagen i en pausträdskommentar):
.
Vän! i förödelsens stund
Vän! i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till Intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då? — Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? —
Endast det mäktiga Väsen, som först ur den eviga natten
Kysste Serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!" —
Och i vars levande kraft världarne röras ännu.
Derföre gläds, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud..
Och här kan ni läsa översättningen:
Freund! wenn in der Verwüstung Stunde
Freund! wenn in der Verwüstung Stunde dein Innres Dunkel bedeckt,
Wenn in Abgrundtiefen Erinnrung und Ahnung vergehn,
Wenn verzagt der Gedanke Halt sucht zwischen Blendwerk und Schatten,
Das Herz nicht zu seufzen vermag, nicht zu weinen das Auge;
Wenn von deiner nachtumflorten Seele Feuerschwingen stürzen,
Und zum Nichts du, voll Entsetzen, dich abermals sinken fühlst,
Sag, wer rettet dich dann? - Wer ist der freundliche Engel,
Der deinem Innern von neuem Ordnung und Schönheit verleiht,
Deine gestürzte Welt von neuem erbaut, den gefallnen
Altar errichtet, die Flamme entzündet mit der Hand eines Priesters? –
Einzig das mächtige Wesen, das zuerst aus ewiger Nacht
Den Seraph zum Leben küßte, die Sonnen weckte zum Tanz.
Einzig das heilige Wort, das den Welten zurief: „Werdet!“ –
Und in dessen lebendiger Kraft die Welten sich immer noch drehn.
Darum freue dich, Freund! und sing aus dem Dunkel der Trübsal:
Nacht ist Mutter des Tags, Chaos nahe bei Gott..
