Nu – efter denna alltför långa vintertröghet – är allting bråttom, vi befinner oss på toppen av ett vattenfall. Våren springer i kapp med våren och den som kommer först ramlar strax ut i sommaren.
Det dånar av stora gräsklippningsmaskiner som tuggar bort gammgräs och vinterskräp. Det luktar starkt och grönt.
Plommonträden har slagit ut i blom bakom ryggen på oss. Vi råkade titta på något annat en stund och vips var träden vitklädda i spets och tyll, där de står alldeles intill den stora genomfartsleden Slavonska med alla dess mullrande bilar. (Det var här den gula lastbilen med våren på flaket susade förbi härom dagen.)
Katterna visar att de vet allt om sol och solnöje. De ligger på de skönaste platserna, i de bästa vinklarna och sträcker ut sina vårpälsar och är så där underbart slappt och lojt vaksamma.
Och från köksfönstret på Rapska 53 (ni vet) strömmar radiomusiken ut genom köksfönstret. Så kommer det att vara varje morgon ett halvår framåt. Den vackra årstiden är här.
Tack för en trösterik berättelse Bodil. Undrar just när katterna här ska lägga sig på de bästa ställena, just nu hukar de i gömslen.
Thomas, det är så härligt att äntligen vara ur tunneln. Det sorglösa livet i uteserveringar och ”ölträdgårdar” börjar. Och jag kan sitta i parken och läsa medan Londi slappar i gräset bredvid.
Jag tror den kommer mycket snart, våren, till er. Om några dagar når den säkert Skåne.
Blommande träd, nöjda katter i solens sken… så vackert. Jag kan nästan höra musiken som strömmar från det öppna fönstret. Jag längtar så efter lite mildare temperaturer…. åh, vad jag längtar!