Huset tömt

Huset i Sverige är nu tömt och väl snart fyllt med andra människor och deras saker. Nej, jag känner ingen nostalgi, men något känner jag, något som har med världens eller tidens gång att göra. I det huset växte barnen upp.

I somras gjorde jag mitt. Den sista som var uppe och tömde var Alex nu för någon vecka sedan och hon och jag avhandlade barnböckerna via WhatsApp. Jag rotade i minnet och hon skickade bilder. Vilka skulle hon behålla? Sampo Lappelill gick ju förlorad för länge sedan, så den var inte att tänka på. Men Vattendraken måste bevaras och den tjeckiska boken om musbarnen och ett par till:

Det blev fler, men några tror jag hon eller vi glömde. Hur blev det med den vackra Sången om äppelträdet? Eller med den underbara Dášeňka? Nej, ingen nostalgi, men kanske lite sorg?

°°

PS Imorgon lämnar jag pausträdet för ungefär en vecka. Jag önskar er allt gott så länge.

9 tankar om “Huset tömt

  1. Ok, nu förstår jag Bodil! Det finns alltså en stark anknytning till Tjeckien, Tjecko-Slovakien rent av? Vad intressant! Måste läsa mer här på din blogg.

  2. Hej Eva, kanske blev det här inlägget lite för privat, fast nej, egentligen inte. Mina barn är halvtjecker och min ex-man är tjeck, men nu är huset tömt.

    Jag har varit ganska mycket i Tjeckien, inte minst i Krkonoše, där jag har vandrat ett par somrar. Och jag har varit i de olika baden eller kurorterna i väster och i Prag och ännu mer i Brno. Och i södra Böhmen. I Slovakien har jag egentligen bara varit i Bratislava.

    PS Eva, pausträdet innehåller massor med bilder från vandringarna i Krkonoše. Här en länk till en, jag tror den första. Sedan är det bara att fortsätta. http://bodilzalesky.com/blog/2006/07/16/riesengebirge/

  3. Böcker kan verkligen väcka minnen och vara en länk till flydda dar. Jag förstår att du sparade böckerna. Jag kände inte till några av författarna till de tjeckiska böcker du visar på bilden. Fast Dasjenka känner jag ju till. Ja, det är verkligen en fin bok. Jag har en lite nyare tjeckisk utgåva som också rymmer Karel Capeks foton på Dasjenka. På en bild syns den lilla hundvalpen sittande i någons handflata, på en annan biter Dasjenka mamma i benet, på en bild poserar hon (bildtext: ”Fröken Dasjenka). När vi är inne på barnböcker så läser jag just nu ”Razmo u skutnji” av Astrid Lindgren. Det är en underbar bok, Astrid Lindgren fick fint pris för den i Florens 1958. Boken är lätt att läsa på kroatiska eftersom den är så klart och enkelt skriven, men med ett rikt och precist språk. Det är lite konstigt – emellanåt läser jag någon text på nätet skriven på serbiska och så några sidor ur nyss nämnda, till kroatiska översatta bok. Fast egentligen är det ju fråga om samma språk, mer eller mindre…

  4. Sampo Lappelill finns hos oss och är en av F.s favoriter. Annars är det Alfons och ”Der kleine Maulwurf” (lite tjeckisk anknytning ju) som gäller här just nu. Jag är så förundrad och stolt när lillen sitter och bläddrar och kan sysselsätta sig själv med böckerna trots att han bara är 14 månader. Det är något magiskt och jag ser så fram emot att gå på fler bokäventyr i framtiden.

    Kram från en snöig Uppsala,
    Constanze

  5. Hej Constanze,
    ”Der kleine Maulwurf” – jag tycker det låter bekant. Har du någon bild ur den?

    Och var fick du/ni tag i ”Sampo Lappelill”?

  6. Per,
    min ”Dášeňka” innehåller både teckningar och foton. Om du tittar i länken – lite längre ner – kan du se båda sorterna.

  7. Tack Constanze,
    jag har kollat, men det var ett tag sedan, så den kan ju dyka upp någonstans.

    Jag är osäker på om jag känner till denna ”Krteček”, fast det är något bekant över gestalten.

Kommentera