Igår kväll och natt var det Noć muzeja här i Zagreb. En rad museer hade öppet till långt in på natten, inträdet var fritt och på många ställen serverades kaffe eller ”kuhano vino”. Draženka och jag gjorde en rundvandring till några av stadens museer. Vi började uppe i Gradec i Galerija Klovićevi dvori, där man visade en utställning om Jugoslavien 1945-55.
Grunddragen i utställningen bestod, efter vad jag kunde se, i en ofta heroiserande skildring av uppbyggnaden av en stat och en hyllning av Tito. Jag kände en viss ambivalens inför det jag såg: Titos uniformer och jaktäventyr kunde knappast entusiasmera mig, men många av målningarna som skildrade järnvägs- och vägbyggen och andra stora projekt förmedlade något av en framtidstro som måste ha funnits under den perioden, låt vara sida vid sida med den ena eller andra formen av repression. Draženka delade nog inte min ambivalens eller hade den annorlunda lokaliserad. Hon berättade lite om kollektiviserningen av jordbruket som inletts men avslutats ganska snart, eftersom man (till skillnad från hur det var i de flesta andra östeuropeiska kommunstländerna) insåg att ett sådant tilltag inte är förenligt med människans grundläggande drag. Att det skulle ha medfört alltför mycket lidande och osämja.
Jag vill visa er på av tavlorna som skildrar uppbyggnadsarbetet. Den första föreställer arbetet med en väg som idag heter Ulica Grada Vukovara och alltså är den Vukovarska som jag så ofta korsar eller åker spårvagn längs. Jag fascineras av den landsbygd som bilden återger:
målning av Nasta Rojc, 1946
Och här en återgivning av ett annat stort byggnadsprojekt i Zagreb. Det finns ett varmt, vackert ljus och en stark närvarokänsla i tavlan.
målning av Fedor Malančec, inget årtal angivet