Vårkänning

Solsken, plusgrader, takdropp, istappar som tappar taget och snö som bara låtsas vara fast och kall. Sätter man foten på den, så sjunker den ihop och blir till ”en våt fläck”. Kanske är det inte vår på allvar, men nog kan man kalla det förvår eller vårkänning. Även om det säkert snart snöar igen. Men vi tror inte på vintern längre.

När Londi trycker ner nosen i snön, når hon raskt botten och jorden och allt det där andra som gömts.

Från taken hasar de vita täckena och blir till små obetydliga skynken och gräset och örterna tittar grönt och självsäkert upp mellan snötrasorna.

Jag tänker på Elsa Beskows Olles Skidfärd från min barndom och jag vet att nu släpper Farbror Rimfrost greppet och Gumman Tö stormar in med kvasten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *